Verklighetens folk – en puttrande massa
För 106 år sedan hittades mänskliga kvarlevor i en av grottorna i Cheddar, Somerset, England. De hade legat där sedan ungefär år 7150 före Kristus. Den upphittade fick heta Cheddarmannen.
Det här är de grottor där den berömda cheddarosten lagras, numera plats för en fasligt turistig kommers, även om det ännu går att köpa riktigt bra ost också, förutsatt att den lagrats nästan lika länge som Cheddarmannen.
Hursomhelst. För 13 år sedan tog ett gäng i vita rockar fram en dna-profil på Cheddarmannen. De gjorde detsamma på tjugo nu levande invånare i den lilla byn Cheddar. Två barn och den lokale historieläraren, Adrian Targett, visade sig vara ättlingar till liket i grottan.
Släkten kvar på samma plats, alltså, efter i runda slängar 9 000 år.
Förfadern låg där i sin grotta när Storbritannien skildes från Kontinentaleuropa. Han låg där när hans ättlingar uppfann jordbruk, flintyxor och keramik. Han låg där när Stonehenge byggdes och när de första mynten präglades. När Julius Ceasar hälsade på och London grundades. När vikingarna och anglosaxarna dök upp. När normanderna erövrade landet, under korstågen, rosornas krig, reformationen, Shakespeare, Cromwell, Nelson och drottning Victoria.
Och precis utanför grottmynningen, på samma lilla plätt, skrotade hans ättlingar omkring. År efter år, millennium efter millennium.
Vi tänker oss gärna historien som en lång räcka händelser. Ofta dramatiska, för det är dramatiken som lämnar spår och vittnesmål. Krig, flykt, folkvandringar och invandringsvågor. Men det här med Cheddarmannen är ett litet försynt påpekande: bra historier är inte hela historien. Det finns antagligen en hyfsad del av mänskligheten som puttrat igenom årtusendena, på en och samma plats, fullt upptagna med sina egna vardagliga bestyr.
Historien som en långsäsong av Seinfeld – en show om ingenting.
Där har du verklighetens folk, om du så vill.
Låter det tråkigt?
Kanske. Fast så slår jag upp tidningen och läser om alla katastrofer på andra sidan jorden vi förväntas vara delaktiga i. Alla hopplösa stamfejder i Mellanöstern, alla struttande politiker med nya ”paket” och egna ”agendor”.
Alla gasledningar, bankkriser, könsbyten, kommunistpartier, toppmöten och kyrkoval. Vi måste alla läsa och lägga oss i.
Man kan längta till Cheddar, också.