Finländare älskar när Sverige förlorar
Utöver den tillresta svenska hejarklacken var det inte många som höll på Sverige i VM-finalen i ishockey i söndags i Hartwall Arena i Helsingfors. Det finska broderfolket önskade ingenting hetare än att Sverige skulle få grundligt på nöten.
Redan i fredags då Sverige spelade underbar hockey kunde man se och höra vartåt det barkade. Det muttrades och manades i finska tv-soffor: Hoppas de får stryk! Heja Slovakien! Svenskhatet i Finland glöder hetare än intresset för god hockey.
I söndags visade finsk tv (måhända även svensk) en uppseendeväckande paroll som hissades på VM-läktaren: ”100 % Anti-Sweden – go Kanada go!” stod det på banderollen som påpassligt sträcktes mot tv-kamerorna. Till och med den 17-årige brorsonen som i likhet med de flesta andra höll på Kanada tyckte att det gick aningen långt.
Ska värdnationens publik bete sig så mot ett gästande land i final? Aldrig att finländarna skulle ha kommit på tanken att hissa slika slagord mot det forna Sovjetunionen eller i dag mot Ryssland. De får gärna vinna – bara inte Sverige!
Broderligt gnabb, ingenting att bry sig om, säger de godmodiga överslätande. Men varför förekommer sällan eller aldrig det omvända?
Om Sverige blir utslaget på vägen till hockeyfinal medan Finland når ända dithän håller svenskarna i regel på Finland. Men finnarna är på vippen att bua åt svenskarna.
Det som kanske avhöll söndagens publik från att göra det alltför högljutt var vetskapen om statsminister Göran Perssons och president Tarja Halonens närvaro, särskilt som dessa kom på den goda idén att räcka varandra händerna.
Storebrorskomplex, fortsätter de godmodiga. Möjligen, men hur länge ska finnarna tillåta sig att odla den neurosen? Varför kräver till och med unga finnars självkänsla att de ska få se ned på Sverige och varför är det ett öde värre än döden att tvingas erkänna att Sverige stundom presterar bättre?
Jag kan inte helt ansluta mig till dem som bagatelliserar den finska oviljan mot Sverige och som säger att idrott är idrott och grabbar är grabbar – det finska kriget mot Sverige förs nämligen i hög grad av män, kvinnorna ligger lägre.
Jag tror svenskhatet på finska idrottsläktare hämtar näring ur grumliga källor som har med finnarnas folkliga självförståelse att göra. För Finland som under föregående sekel utkämpade tre krig inom loppet av trettio år är manliga dygder själva essensen i nationalstoltheten. Finnarna är karlakarlar medan svenskarna är veklingar som utvecklat ett till hälften degenererat samhälle till skydd för sina bräckliga individer. Till yttermera visso har svenskarna mage att stoltsera med denna sin sociala skapelse.
De här grundvärderingarna tycks sitta i ryggmärgen hur mycket Finland än som samhälle har hakat på det svenska välfärdsbygget. ”Svenskarna har alltid kämpat mot övermakten till den siste finnen” och så flyter de ovanpå med sin struntförnäma humanism. Så skojar man och det är inte bara skoj.
Att sedan tvingas konstatera att de svenska bögarna är bättre i hockey – pittmätningens internationella stormönstring – än de finska hannarna – det är svårt att svälja.
I tidningen Hufvudstadsbladet inflöt i helgen en insändare som var skriven av en svensk som avskyr sitt land på ungefär samma grunder som han antar gäller för ”broderfolket” varvid han i det finska nederlagets stund fann för gott att klä de gemensamma känslorna i ord. Bland annat såhär står det:
”Det är mycket ni (finnar) är bättre på än vi svenskar ? Ni är först och främst finländska män. Ni får därmed lov att vara riktiga män ? på dansgolvet, i bastun och på jobbet ? Ni bor i ett land med handlingskraft ? ni vet vad ni vill. Använder euron utan fånig omröstning ? Ni har passerat Sverige ekonomiskt. Detta trots att ni drabbades av ödeläggelse under kriget ? I Sverige klarade vi oss från kriget. Vi har sedan själva skapat ödeläggelse, skatteförtryck och politisk isolering?För Finland är framtiden ljus. För Sverige är den nattsvart.”
Det skulle en verbal svensk till att formulera svenskhatet i ord. De tigande finnarna bara viftar med sin banderoll: 100% Anti-Sweden. Go, Kanada go!