Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Elise, Lisa

Fattigdom är ingen ursäkt för att bryta mot svensk lag

Ett vanvårdat får som stod i sin egen av­föring.

Utan halm, mat och vatten.

Hittat instängt härom­dagen i ett förråd i ett tält­läger i Malmö. Med stor sann­olikhet stulet.

Polisen har upprättat en anmälan om djurplågeri.

Man har också hittat spår av blod och djur­kadaver, troligen från ­olaglig slakt.

Detta djur sammanfattar kanske bättre än något ­annat problemet med ­EU-­tiggarna och deras ­boenden.

Svenskarna har inte och har aldrig haft svårt för fattiga människor. Vi har alltid skänkt åt hemlösa och missbrukare. De första migranterna som kom upplevde också stor generositet. Det är ju just därför så många kommer hit.

När allt fler nu börjar se allvarliga problem med tiggeriet är det inte främst med tiggandet i sig utan kärn­frågan:

Ska man få bryta mot svensk lag bara för att man är fattig? Bör våra politiker tillåta att folk ockuperar mark eller bosätter sig i parker? Ska vi blunda för de barn som får leva i läger och inte gå i skolan? Kan djur få vanvårdas och slaktas olagligt bara för att ­förövarna är ­fattiga?

Svaret måste förstås bli nej. ­Vare sig det ­gäller svenska medborgare eller utländska. Förutom den ­sociala misär som redan finns i tältlägren så är likhet inför lagen ­fundamentalt i ett samhälle.

Inget bäddar så farligt snabbt för främlings­fientlighet som om ­utlänningar tillåts leva ­efter sina egna regler och lagar.

En jurist som arbetar med romer mejlar mig: ”Du ­måste förstå att deras kultur är annorlunda. De har inte legitimation. De lever fritt. De vill inte ha fasta jobb.

Så har det varit i århundraden”.

Det är just den typen av ­argumentation som skapat den växande frustrationen över tiggarna. Det, i kombination med politiker som är livrädda för att göra något politiskt inkorrekt och få drevet efter sig.

Den rädslan gör att ­situationen i en skenande takt hotar att gå överstyr. Att blunda för det går inte ­längre.

Att hjälpa fattiga är en medmänsklig plikt.

Att låta dem leva lag­stridigt utanför ­samhället är att bygga sociala krut­durkar som förr eller ­senare exploderar.

Följ ämnen i artikeln