EU behöver kämpar – inte gnälliga surgubbar
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-06-13
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Jag begriper mig inte på junilistan. Varför man ska lägga sin röst på en samling surgubbar som inte vill något annat än gnälla? Vilken nytta kan de göra annat än att hytta med käppen och kräva folkomröstning om EU-författningen?
Tänk praktiskt.
I dag ska vi välja 19 svenska politiker som ska representera oss i Bryssel. EU-parlamentet består av 732 ledamöter från 25 olika länder.
Många av dessa politiker är proffsiga ringrävar som vet exakt hur de ska driva sina frågor. Andra kommer från östländerna och är våldsamt sugna på att äntligen få vara med och bestämma. Så frågan är – vilka ska vi skicka från Sverige?
I valrörelsen har det mest pratats om tjänstedirektiv, social turism och diverse andra zzzzzzzzzzzz-ord som åtminstone min omgivning fallit i koma av. Herregud, så mycket svammel och så lite verkstad det har varit. Jag kan förstå att folk känner sig vilseförda.
Just detta svamlande dränker hela budskapet med EU-valet. För det handlar inte bara om sakfrågor utan också om kompetensen att driva dem.
Vi måste skicka dugligt folk till Bryssel, politiker som kan roffa åt sig fördelar till Sverige. Inga mesiga gnällspikar, inga lama luftskallar.
Vi behöver smarta, proffsiga EU-parlamentariker som både är besjälade av sitt budskap och som kan ta sig fram. Folk som begriper spelreg-lerna. Politiska combatsoldater à la Marit som kan driva igenom sina sakfrågor med ena handen och skapa allianser med den andra.
19 platser av 732, det är ynkligt lite. Likväl kan bevisligen rätt person göra mycket. Aldrig att jag skulle slösa bort min röst på någon surmulen EU-motståndare som varken har idéer eller vilja att förändra utan redan har gett upp.
Jo, jag vet, det finns massor av folk som är missnöjda med EU och inte vill vara med. Men det är som att ångra sin graviditet i nionde månaden. Nu är vi med, och då kan vi lika gärna följa spelreglerna och göra det bästa av situationen.
Och kalla mig gärna en mossig nostalgiker men jag tycker det är vackert att folk som hade ihjäl varandra för 60 år sedan nu sitter samlade i samma parlament. Och att det faktiskt finns en liten motvikt till USA:s politik.
Men hey, det är bara min åsikt.
Men eftersom jag orkar släpa mig till valurnan så har jag också rätt att uttrycka den. Att sitta hemma och klaga leder ingenstans, så upp från soffan. Låt inte de slöa slemsporerna ta upp dyrbar plats i parlamentet. Sänd en kämpe, för en svensk tiger ej.