Traditionsångesten har tagit sitt grepp om mig
Jul, jul, strålande jul, den närmar sig.
Ser det i min almanacka och förstår det av allt bjällerklang på stan.
Men än sen?
Vad är julen 2012?
Jag vet vad julen är. Har ändå varit med ett tag. Jag vet att det är traditioner, förpliktelser, stök och bök. Det är julgran och julgranshäng. Det är kola, knäck, skinka, julsånger, klappar, lekar och rim och tända ljus och … förlåt att jag nämner det … psalmer: ”Oh, helga natt.”
Känner också till att julen har rötter. Att den har rötter djupt ner i urtidens mörker, och den sista markören, i alla fall i min kedja, var min mammas välorganiserade jular.
Ett mörkt glimmande urverk där inget fattades och där ingenting kunde gå fel.
Så försvann allt det här.
Poff!
Papplådan med alla julsaker bars upp på vinden.
Det här sönderfallet började i slutet på 80-talet och fortsatte under hela 90-talet.
Vem kunde stava till ordet ”gran” på den tiden? I alla fall ingen i min krets. Det packades resväskor och vi drog iväg till Jamaica, Kuba, Thailand, USA, Kina. Vart som helst, bara det var långt bort.
Men det var inte bara resorna. Det var skilsmässor, nya män och delad vårdnad, och barnen var än här och än där och traditioner och julklappar byttes mot myggnät, vandrarkängor, badbollar och solparasoll.
Ny tid, liksom.
Dörrarna slängdes upp till landet långt därborta: ”Here we come.”
Och 2012?
Måste erkänna att jag är en aning lost här. Håller inte något på att glida mig ur händerna? Är det inte jag som ska föra de gamla, hårdföra jultraditionerna vidare till mina barn?
Den glimrande länken mellan då och nu?
Är det inte jag som ska hålla ihop det hela?
Ja, så måste det vara.
Det är den tionde december och jag har ännu inte ringt till sönerna och fiskat om julen. Fingrar på ett kolarecept och traditionsångesten skrockar i örat: ”Ta tag i det här nu.”
Blir förbannad: Varför kan inte dom göra något? Dom är ju ändå vuxna … eller?
Tar mig samman, ringer till den äldste, men han avbryter mig direkt: ”Mamma”, säger han. ”Jag ordnar det här, jag tar hand om julen.”
Välsignelsen är nära, men så hör jag honom tillägga: ”Om inget annat kommer emellan.”
Ja, ni hör vartåt julen lutar.
God jul!