Svensk sjukvård är fantastisk
Det finns brister – men det är bara den ena sidan
Man kan förstå den folkliga vreden. Det är absurt att varsla folk om uppsägning och samtidigt ta in extrapersonal för dyra pengar.
Men ilska borde ha sina begränsningar. Svensk vård är superbra.
I Region Stockholm finns flera stora sjukhus. Ett av dem är Karolinska universitetssjukhuset. Delar av det tillhör det modernaste i vård-Sverige.
För närvarande är hundratals läkare och undersköterskor varslade om uppsägning på sjukhuset. Trots det ska det tas in extrapersonal för att beta av behandlingskön som fanns redan före coronakrisens mest akuta skede men som inte blivit bättre av den.
Det är givetvis helt absurt. Hos många andra arbetsgivare hade det lett till högljudda och rentav handgripliga protester. I det här fallet omfattar vreden även en del potentiella patienter, det vill säga de boende i Stockholmsområdet. De är väldigt arga på finanslandstingsrådet Iréne Svenonius.
Jag har all förståelse för ilskan. För det som just nu händer på karolinska och för alla andra organisatoriska konstigheter inom vården. Den fungerar inte optimalt överallt - men det gör ingen annan verksamhet heller.
Det leder fram till min poäng. Det är rätt att vara arg för att Region Stockholm både vill göra sig av med folk och samtidigt anställa nya på ett av sina största sjukhus.
Men det hindrar inte att man samtidigt måste komma ihåg att mycket, för att inte säga det mesta, fungerar mycket bra. Så bra att man nästan blir gråtfärdig av tacksamhet.
Jag kan ta ett exempel som rör mig själv. Jag ådrog mig en hjärnskakning i somras genom att bete mig som en idiot.
Jag stod på en spetsig sten och försökte kapa några grenar som jag inte riktigt nådde, rasade ner från stenen och slog huvudet i en annan sten.
Ansvariga bestämde sig för att skicka en ambulans men ringde upp efter bara några minuter och sade att det var ju tolv mil och två färjor. Alltså var en bil för långsam, det skulle komma en helikopter. Det var den positiva överraskningen nummer ett.
Väl på Södersjukhuset lades jag in för observation, på ett enkelrum (det har alla på nya Sös) och med en 23-rättersmeny på sängbordet. Beställningar från den effektueras oavsett tidpunkt.
Det var bättre att folk åt än att de struntade i maten förklarade undersköterskan, i mitt tycke, extravagansen.
Den tredje uppenbarelsen kom i samband med att jag skulle gå hem. Neuroteamet skulle höra av sig, det var rutin i samband med ”skalltrauman”.
Det skulle bestå av allehanda specialister som logoped, arbetsterapeut med flera. De behövde inte besöka mig, kom sjuksköterskan som ringde från teamet fram till efter ett telefonsamtal. Jag gjorde samma bedömning. Men bara erbjudandet! Fantastiskt. Bländande. Otroligt. Jag har sällan känt mig så omhuldad i hela mitt liv.
I korthet vill jag alltså säga att det finns mycket som är tokigt i vården, precis som i alla andra verksamheter. Men det finns också mycket som är otroligt bra.
Det gäller att komma ihåg det. Även om det ibland kan vara svårt, men inte omöjligt, att hålla två tankar i huvudet samtidigt.
Det här är Lena Mellin
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällefrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.