Natos dröm om religionskrig är snart verklighet
Läs Jan Guillous kolumn
För någon månad sen hotades Europa av den amerikanska tv-stationen Fox News med en kommande serie islamistiska terrorattentat. Eiffeltornet stod på listan. Det amerikanska utrikesdepartementet följde genast upp med att varna amerikanska turister i Europa för att åka tunnelbana eller vistas på torg. Inget hände.
Utom att svenska Säpo hakade på med en varning för förhöjd terroristfara, från två poäng på den femgradiga skalan, till tre poäng. Expressen anslöt prompt med ett så kallat avslöjande på fyra helsidor: ”10 TERRORISTER BEREDDA I SVERIGE”, hur man nu kunde veta det.
Nästa hot gällde som bekant köpcentrum Nordstan i Göteborg. Och så följde det hysteriska och rättsvidriga tillslaget mot fyra oskyldiga svenskpalestinska familjer. Som fick Svenska Dagbladets ledarsida att jubla över hur polisen räddat göteborgarna från ett fruktansvärt terrordåd.
Så här har samspelet mellan västerländska säkerhetsorgan och särskilt tjänstvilliga medier sett ut i tio är. Medborgarna hotas ständigt med islamistisk terror. Vi européer kan knappt vistas utomhus utan att riskera att islamisterna mördar oss.
Det är en systematisk skräckpropaganda som bottnar i politik och inte i den faktiska verkligheten. Den europeiska samarbetsorganisationen inom polisen, Europol, har nämligen beskrivit verkligheten i en utförlig rapport. Man offentliggjorde en lista på inte mindre än 294 terroristdåd under 2009. Separatistorganisationer av gammalt hederligt europeiskt slag som baskiska ETA, utbrytargrupper från irländska IRA och korsikanska (!) grupper låg bakom 237 aktioner. Vänsterextremistiska grupper som den grekiska Epanastatikos Agonas hade 40 dåd på sitt samvete, de ungerska högerextremisterna 4 och därutöver fanns lite extra hårdföra djurvänner och annat smått och gott på listan. Däremot låg misstänkt islamistisk terror bara bakom 1 (ett!) av de 294 fallen från 2009. Knappast intressant nyhet för Expressen och SvD.
I Sverige greps under det senaste året bara två misstänkta terrorister, som anses ha begått sin terrorism genom att samla in pengar till olämpligt ändamål vid sin falafelvagn i Malmö. Hemlig terroristrättegång pågår.
Kort sagt. I Sverige är det egna badkaret betydligt farligare än islamistisk terrorism. Liksom risken att sätta kycklingben i halsen. För att inte tala om trafiken. Det som har blivit farligare i Sverige är att utpekas som muslim.
Den hysteri som ligger bakom vårt krig mot terrorismen har en lika diffus som bortglömd bakgrund. Det började kring 1990, efter Sovjetunionens kollaps och Warszawapaktens avveckling. Av någon, till en början okänd, anledning skulle dock inte motparten Nato läggas ner. Den första förklaringen från Natohögkvarteret i Bryssel gick ut på att nu, efter Sovjetunionen, behövdes Nato som ”skydd mot islam”. På den tiden lät förklaringen så osannolik att ingen tycktes ta den på allvar. Men snart visade det sig också att Storbritannien skulle behålla sina kärnvapenbestyckade ubåtar, som varit till för att förstöra, eller hota med att förstöra, Sovjetunionen. Även nu blev förklaringen det nya hotet från islam. Ingen politisk reaktion följde. Ingen frågade sig hur man kan kärnvapenbomba en religion. Detta var den smygande starten på vårt krig. Som snart följdes upp i vår tv med störtfloder av demoniska bilder på ”muslimer” runt om i världen, en hotfull bestialisk massa vrålande fanatiker.
Efter den 11 september 2001 fick detta hittills oklara hot från islam ett ansikte och en identitet. Då förändrades det abstrakta kriget mot en religion till ”kriget mot terrorismen”. Och där befinner sig Sverige sen länge jämte hela raden av västerländska demokratier, ett tvåfrontskrig dels med soldater, dels med antidemokratiska lagar som riktar sig tydligt och klart mot Europas muslimska minoritet.
Om man skall söka en enda förklaring viktigare än alla andra till att islamofobiska partier har tagit plats i en rad europeiska parlament, då är denna den viktigaste. Såväl majoriteten som den muslimska minoriteten bombarderas hela tiden med skrämskott från säkerhetstjänster och särskilt villiga medier som målar upp den muslimska faran. Att detta ännu inte lett till några våldsamma motsättningar i det svenska samhället är närmast mirakulöst.
Men om vi med samma flit och systematik som danskarna fortsätter att brännmärka, hota och misstänkliggöra den muslimska minoriteten så kan bilden ändras. Just nu råder det för all del en skriande brist på terrorister i Sverige. Men jobbar lagstiftarna och våra terrorpoliser på kan det förstås bli ändring. Och äntligen får vi då i gång det krig som från början var ett rent påhitt för att bevara Nato.
”Usama bin Ladin” (om vi använder namnet som en symbol) kan inte hota vår demokrati, som är vårt starkaste försvar mot all politisk terror. Likhet inför lagen är ett starkare vapen än terroristlagar, som är motsatsen. Därför är lagstiftare som Thomas Bodström och deras propagandajournalister mycket farligare för vår demokrati än Usama bin Ladin.