Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Emil, Emilia

Talet Löfven borde hålla - men inte kommer att göra

Det är vår tids överskuggande fråga. Alla pratar om det, många vill hjälpa till, krismötena avlöser varandra.

Men Sveriges statsminister håller en mycket låg profil.

Här är talet som Stefan Löfven borde hålla.

Vänner,

Vi lever i en svår tid, kanske den svåraste sedan andra världskriget. Krig har tvingat 60 miljoner människor på flykt.

De allra flesta är flyktingar i sitt eget land. Men 20 miljoner har gått över gränsen för att rädda sitt liv.

Vi ser dagligen fruktansvärda scener. Tusentals människor som dör på väg från Nordafrika till, vad de hoppas, tryggheten i Europa.

Hundratals människor instängda på järnvägsstationen i Budapest för att regeringen där fattat det obegripliga beslutet att de inte får resa vidare. Trots att de har biljett och trots att Tyskland förklarat sig berett att ta emot dem.

En hel värld har rörts till tårar av bilderna på 3-årige Aylan som dog på väg till Turkiet. Hans lilla gestalt i strandkanten och soldaten som bär bort honom etsar sig fast på näthinnan och förkroppsligar flyktingkatastrofens ofattbara brutalitet och hopplöshet.

En hel värld har förfärats över den lilla flickan som föddes på järnvägsstationen. Att födas i det som måste betraktas som ett fångläger är ingen bra start i livet.

Flyktingkatastrofen är Europas värsta kris sedan andra världskriget. Under årets första sju månader har 325 000 flyktingar tagits emot av EU. Bara till Tyskland väntas 800 000 asylsökande i år. Under det första halvåret sökte 25 000 personer asyl i Sverige. Någon avmattning är inte i sikte.

Flyktingströmmarna utsätter våra samhällen för enormt tryck. De innebär stora påfrestningar, framför allt för Grekland och Italien dit många anländer först.

Det kan man hantera på olika sätt. Ungern har byggt ett staket längs gränsen mot Serbien och stoppar för närvarande tusentals från att resa vidare från Ungern till andra länder.

Det är inget bra sätt. Det är mer än att blunda för djup mänsklig misär. Det är inhumant - och i strid med internationella konventioner.

Vänner, Sverige är ett rikt land. Sverige är ett land med stor yta. Sverige är ett land där vi är vana vid att ta emot flyktingar och invandrare. Vi har gjort det under hela vår historia, de första svenskarna vandrade in i spåren av inlandsisen, och vi kommer att fortsätta göra det.

Flyktingmottagningen fungerar inte perfekt. Framför allt tar den för lång tid. I genomsnitt dröjer det sju år innan en nyanländ får jobb.

Jag och regeringen kommer inom kort att återkomma i hur vi effektiviserar flyktingmottagningen. De som kommer till vårt land måste lära sig svenska snabbare och komma ut på arbetsmarknaden på betydligt kortare tid än idag. Vi ska få ut mer av varje skattekrona.

Jag hoppas att även oppositionen vill vara med och bidra till att lösa de problem som finns. De är varmt välkomna.

Vi gör det för att vi är en humanitär stormakt. Jag vet att jag citerar min företrädare Fredrik Reinfeldt men i det här fallet har han rätt. Vi har stora hjärtan och vill bidra till en bättre värld. Jag blev rörd när jag häromdagen läste att frivilligorganisationer tvingas säga nej till fler hjälpande händer. De förmår helt enkelt inte ta hand om alla som vill bidra.

Men vi gör det också av egoistiska skäl. Vi behöver inte gå längre än till vårt grannland Finland för att se vad som händer om man inte välkomnar nya människor. Inom en snar framtid börjar deras befolkning att sjunka. Det parat med en snabbt åldrande befolkning är en katastrof.

Statens skatteinkomster sjunker och de som befinner sig i arbetsför ålder räcker inte till för att ta hand om de vårdkrävande äldre.

Vi är beroende av att människor vill komma till vårt land. Mer än var fjärde läkare är född utomlands, nästan var fjärde tandläkare. 21 procent av alla vårdbiträden och personliga assistenter är födda utomlands, 41 procent av alla hotell- och kontorsstädare och mer än var tionde undersköterska.

Vi ska ta emot alla flyktingar, utreda om de har asylskäl och sedan fatta beslut om uppehållstillstånd. Det gör vi för att kunna se oss själva i spegeln.