Percy Barnevik blev märkligt behandlad
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-03-12
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
K
anske är det som kommentatorerna säger: Inget räddar längre ansiktet på Percy Barnevik hur mycket han än betalar tillbaka. Osvuret är emellertid bäst även när det gäller Percy Barneviks förlorade heder.
Inte tu tal om att Percy Barneviks pension var oanständigt hög - det kommer han inte ifrån hur han än vänder sig. Men sedan en tid tillbaka har jag börjat undra om inte sensmoralen i den historia som vevats i offentligheten en månad nu kommer att skrivas om på många väsentliga punkter när det rotats litet grundligare i detta märkliga pensionsavslöjandes undervegetation.
Av en intervju i Dagens Nyheter med Göran Lindahl, Barneviks efterträdare i chefsstolen på ABB, framgår något vi alla har förstått, men ändå inte fäst mycket avseende vid:
När ABB:s nuvarande styrelse gick ut med uppgifterna om förmånsavtalen drevs den inte av moralisk rättrådighet utan av en önskan att göra slarvsylta av Percy Barnevik. Göran Lindahl fick åka med av bara farten. Varför vet vi inte.
Percy Barnevik och Göran Lindahl hade lagliga avtal om pension och avgångsvederlag. Dokumenten finns och de går att läsa. Mot den bakgrunden skulle man förutsätta en helt annan procedur än den som ägde rum när dagens styrelse fann att utfallen blev alldeles för höga.
En omförhandling är ju vad styrelsen ska föreslå. Och kontakter hade faktiskt tagits med Lindahl, kontakter som tydde på att samförstånd kunde nås.
Vilka kontakter man hade med Barnevik vet vi inte. Kanske var de kärvare till sitt tonläge, men när den förre ABB-chefen svarar på Lars Adaktussons frågor i tv säger han att han ligger i förhandling med bolaget och de kontakterna har säkert tagits före pressmeddelandet om pensionen den 13 februari.
På min näthinna bevarar jag en bild av Percy Barnevik från Lars Adaktussons intervju. Det är bilden av en behärskad men inom sig rasande Barnevik som med nöd och näppe kontrollerar rösten när han säger att "det är mycket ovanligt att en styrelse gör så" - går ut i offentligheten med en pågående tvist.
Barnevik säger något mer. Han säger att det som smärtar honom mest i denna historia är tvisten med ABB som han ju har starka känsloband till.
Något bortkollrade av alla nollorna i Percy Barneviks pension förmådde få av oss journalister (inte jag heller) sätta fingret på det som var väsentligt i Barneviks framträdande, fast det var fullt tydligt:
Det var inte av girighet som han lät bli att säga det vi alla väntade på att han skulle säga: Jag betalar tillbaka. Han sade det inte för han var i uppror över hur han hade blivit behandlad och han tänkte inte lägga sig inför tv- kamerorna.
Och visst blev Percy Barnevik märkligt behandlad. Dels genom att man valde att gå ut med tvisten, vilket skulle leda till offentlig chikan. Dels genom att man fritog sig själv ansvar i det att man påstod att styrelserna inget vetat.
Vad olika styrelser har valt att veta och inte veta om Barneviks och Lindahls avtal kan ingen utomstående bedöma. Men inget annat har visats än att avtalen har varit lagliga och då får man veta det man frågar efter.
Vi vanliga dödliga som inte rullar oss i miljoner kan vara glada över att dessa vettlösa förmånsavtal kom ut i offentligheten. Det kanske rensar upp i privilegieträsket. Men i övrigt har historien avslöjat något sorgligt om tillståndet bland topparna i svenskt näringsliv:
En efter en har de vänt Percy Barnevik ryggen i stället för att till hans försvar säga det höga chefer bör säga till hans försvar:
Ingångna lagliga avtal är man som styrelse faktiskt skyldig att hålla. Också på ABB. Om man ångrar sig efteråt är ens enda utväg att komma överens med den andra parten. Gör man det inte får man finna sig. Offentlig kölhalning tar man under inga omständigheter till.
Detta har näringslivstopparna inte vågat säga. Varför?
Jo, för de är arga och rädda. Arga på Barnevik som komprometterade deras guldgruvor, förmånskonstruktionerna, genom att ta i för mycket och oroliga för hur gruvorna ska klara sig i framtiden när folk har fått upp ögonen.
Man tar avstånd från personen Barnevik för att slippa diskutera problemet med alla förmåner inbyggda i vinster som alltid förr eller senare går över styr.