Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Elise, Lisa

Vi vet så lite om det som pågår runtomkring oss

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-09-30

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Christer Pettersson dömdes sommaren 1988 av Stockholms tingsrätt till livstids fängelse för mordet på Olof Palme. Svea hovrätt upphävde domen några månader senare. Bevisningen ansågs inte tillräcklig.

I praktiken gjorde det ingen större skillnad för Christer Pettersson personligen.

Efter ett drygt år i Kronobergshäktet och frigivningen därifrån återföll Pettersson snabbt i misshandelsbrott och åkte praktiskt taget ut och in i fängelse resten av sitt liv. Att det inte var statsministermord han var dömd för underlättade måhända tillvaron för Pettersson både bakom galler och utanför. Men inte nödvändigtvis.

Christer Pettersson ägnade sig med viss regelbundenhet åt ”nästan bekännelser”. Han lät i kryptiska ordalag förstå att det ändå var han som hade mördat statsminister Palme eller att det i varje fall kunde ha varit han, varvid medierna än en gång kastade sig över den sönderdrogade, hjärnskadade mannen och konstaterade att det inte gick att få något vettigt ur honom.

Självklart gjorde Pettersson detta för att återerövra ett tvivelaktigt men lukrativt kändisskap som höll på att falla i glömska. Men möjligen ansattes han i djupet av sitt söndriga inre av ett slags motsägelsefull snopenhet över att inte ha blivit dömd – vare sig han nu var skyldig eller inte. Som om han hade blivit berövad en grandios konfekt låt vara att han bjöd motstånd mot att få den.

För Sverige och för svenskarna hade det all tänkbar betydelse att Christer Pettersson friades i Svea hovrätt. Det innebar att mordet på Olof Palme formellt sett har förblivit olöst intill denna dag.

En betydande del av Sveriges befolkning har aldrig trott på Christer Petterssons skuld och skulle inte ha ändrat uppfattning ens vid fällande dom. Det finns dock minst lika många som har känt stor villrådighet inför det faktum att tings- och hovrätt dömde så olika samt inför misstanken att Pettersson ändå var skyldig.

Hannu Tapani Klami var professor i allmän rättslära vid Uppsala universitet vid tiden för rättegångarna mot Christer Pettersson. Advokat Claes Borgström följde rättegångarna som Sveriges Radios expertkommentator. Båda dessa erfarna jurister har i var sin bok framhållit att indiciekedjan mot Christer Pettersson var stark. Att hovrätten hissade upp beviskraven för fällande dom över den normala nivån.

Anledningen kan ha varit den att man inte ville riskera anklagelser att ha sänkt beviskraven för att för död och pina sätta dit en skyldig när statsministern var mordoffret. Följaktligen blev man överförsiktig.

Förhandlingarna mot Christer Pettersson i Svea hovrätt lämnade hos mig en eftersmak av juridisk prestigekamp. Pettersson skulle inte dömas på det material åklagarna hade därför att hovrättsråden var missnöjda med många tekniska detaljer i utredningen, bland annat det skandalösa sjabblet vid Lisbet Palmes identifiering av gärningsmannen.

Eller annorlunda uttryckt: På den här utredningen ska åklagarna inte få dit honom, de må sedan ha hur mycket som helst som talar för hans skuld! Jag har mage att tro att det var så domarna i hovrätten tänkte.

Om Svea hovrätts domslut trots allt var riktigt, om Pettersson var oskyldig, innebär dennes död i går ingenting för de fortsatta mordspaningarna. Pettersson var emellertid fortsättningsvis en av polisens huvudmisstänkta i jakten på Olof Palmes mördare. Därför får hans död konsekvenser.

Möjligheten att mordet på Olof Palme hade lösts genom att Christer Pettersson hade avlagt fullständig och juridiskt hållbar bekännelse är nu utplånad. Hur mycket polisen har hoppats på en sådan lösning vet jag inte. Men otänkbar var den inte.

Med all säkerhet kan även en död Christer Pettersson bindas vid eller definitivt avföras från mordet om mordvapnet mirakulöst skulle dyka upp och DNA-spår kunde säkras. Jag undrar om ens polisen själv tror på den möjligheten.

Jag tror att Christer Petterssons död i går innebär att vi för all framtid får leva med osäkerheten om vem han var, vad han gjorde och varför Olof Palme dog. Normalt lever vi väl någotsånär i fred med den ovissheten. Men varje gång någonting ånyo svajar till i samhället på grund av oförutsedda, skrämmande händelser kommer vi att förnimma den där lätta yrseln som det ouppklarade statsministermordet framkallar och som talar om för oss hur lite vi vet om allt som pågår runtomkring oss.

Yrsa Stenius

Följ ämnen i artikeln