Jag tror jag får hitta på en egen valuta
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-01-01
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Valutan som lärde mig pengars värde finns icke mer. Finska marken har upphört att existera och vi finska medborgare av något äldre årgång, som i skolan fick lära oss allt om dess symboliska betydelse för Finlands självständighet, känner ett visst vemod.
Det var en avlägsen släkting till mig – min mormors morfars bror som även var min morfars mormors farbror – senatorn och bankmannen Lars Gabriel von Haartman, även kallad ”hans förskräcklighet” på grund av sitt ohyggliga humör, som genomdrev tanken på en egen myntenhet för det ryska storfurstendömet Finland. Hur han riktigt bar sig åt kan man undra, för tsaren Alexander II var en hårding men han kanske respekterade vredesutbrott.
Marken såg dagens ljus 1860 och var då värd en kvarts rysk rubel, vad det nu kan ha inneburit i dagens penningvärde. 1865 blev marken den enda gångbara valutan i Finland, fram till dess hade det gått lika bra med ryska pengar.
Det var viktigt för finnarnas nationella självkänsla att handla bara med sitt eget mynt och marken var vid sidan av finska språket ett slags emblem för den självständighetskamp som fördes med list och envishet vid sekelskiftet för hundra år sedan då Finland utsattes för hårda förryskningssträvanden under den nye tsaren Nikolaj II.
Detta är historia nu liksom alla de fina finska sedlarna på vilka nationens hjältar traditionellt har avbildats från Paavo Nurmi över Paasikivi till Väinö Linna. (Paasikivi var finsk president under åren 1946–56 och anses ha varit den som med klokhet, cynism och politiskt handlag räddade Finland ur Sovjetunionens klor efter det militära nederlaget 1944. Även Paasikivi var fruktansvärt kolerisk och löständerna lär ha flugit ur munnen på honom när han skällde ut folk efter noter. Huruvida Stalin fick se garnityret yra omkring förtäljer icke historien men det är inte omöjligt för Juho Kusti räddes varken gud eller djävulen och han talade utmärkt ryska.)
De nya eurosedlarna är lika för alla euroländer. Centslantarna har nationella symboler på baksidan och Finland har ristat dit sitt heraldiska lejon. Det är vad som återstår av vårt finska jag i handelns Europa.
Nåja, praktiskt blir det ju med en och samma valuta från Kuusamo till Lissabon fast jag personligen får fortsätta att åka Finlandsfärja med två plånböcker och evig röra i myntfacken i båda plånböckerna. Jag har aldrig förstått hur det går till när de finska och svenska slantarna hela tiden byter plats med varandra men de tycks leva sitt eget liv, vilket pengar ju tenderar göra.
Med visst intresse ser jag fram emot hur lång tid det kommer att ta innan euron ”sätter sig” som värde. I dag räknar ju alla som bor i euroländer om prisuppgifterna uttryckta i euro till sin egen forna valuta och får därmed ett begrepp om vad en vara kostar.
Så gjorde jag med kronan i kanske ett års tid efter att jag hade flyttat till Sverige: räknade om i mark för att bli riktigt klar över hur mycket jag köpte för. Småningom försvann det och kronan fick sitt eget specifika värde i mitt medvetande samtidigt som den nu avskaffade marken hade kvar sitt. Jag räknade inte om i kronor när jag handlade i Finland.
Nu undrar jag hur mitt räknehuvud kommer att fungera rent instinktivt i den nya situationen?
När jag handlar med euro i Finland kommer jag förstås ett bra tag framöver att tyst relatera prisuppgifter till den forna marken. Den är ju den naturliga referensen i sammanhanget. Sedan upphör säkert räknandet.
Men när jag handlar i andra euroländer, kommer jag då att tänka på mina dyrt förvärvade kronor? Eller annorlunda uttryckt: kommer jag att känna mig som svensk och ständigt räkna om eurovalutan till svenska kronor eller kommer jag att känna mig som en europeiserad finne som vet vad europriserna innebär utan att behöva räkna över huvud taget?
Kommer jag att identifiera mig med den stora euron eller den lilla kronan nu när min självklara hemmahörighet i mark och kronor har tagits ifrån mig? Vem ska jag vara lojal emot?
Jag tror jag får hitta på en egen valuta. Ett mynt vars grundenhet är värdet på en stor stark på Finlandsbåten?