Varför, Fridolin?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-06-03
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det stör mig att sanningen om de svenska soldaternas anfall i den afghanska byn Boka inte kommer fram.
En kriminell ledare, Matou Nematullah, dödades och enligt Gustav Fridolin understödde svenskarna en amerikansk avrättningspatrull och det hela är ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Jag förstår inte varför Fridolin fortsätter hävda detta när han inte kan bevisa det.
Att insinuera i stället för att lägga fram hårdfakta är orättvist mot både mediekonsumenter och soldater. Svenska folket borde få veta mer om vad utlandsstyrkorna sysslar med i Afghanistan, särskilt nu när vi ska skicka dit ännu fler soldater, men då ska det också handla om sanning.
Här är den beskrivning jag fått av händelsen:
Matou Nematullahs gäng hade utfört flera attacker som bland annat dödat fem hjälparbetare och en afghansk polis. Han terroriserade byborna i den by han höll till i och de vädjade om hjälp hos guvernören som var ovillig att ingripa. Därför åkte en svenskledd enhet till byn, inte för att gripa Nematullah utan för att samla information som kunde sätta press på guvernören att ingripa. Soldaterna har order om att undvika det område där han vistades.
Svenska, finska, kroatiska soldater samt ett kompani afghanska soldater åkte till byn. Med fanns också ett tiotal amerikanska soldater som utbildar och följer de afghanska soldaterna.
När truppen går in i byn blir de beskjutna och tar skydd. Att lämna byn är riskabelt eftersom den enda smala vägen ut är omgiven av täta buskage varifrån de kan anfallas under reträtten. Att skjuta tillbaka från den position de befinner sig i innebär att de riskerar att träffa byborna. Därför anfaller de vilket leder till att Nematullah skjuts ihjäl under striden. Ett RPG, ett raketgevär, hittas vid hans sida.
Vem har rätt, Gustav Fridolin eller mina uppgiftslämnare som var där? Själv är jag mer benägen att tro på de sistnämnda. Inte för att jag drabbats av någon ”nationell eller patriotisk” anda som Fridolin insinuerade i en artikel på denna tidnings kultursidor när han skruvade ett citat från en kolumn jag har skrivit till oigenkännlighet, utan för att mina källor är mer logiska och samstämmiga och för att liknande saker händer i krig.
Okej, efter femton års krigsbevakning så vet jag att saker och ting sällan är som de verkar, men därför ska man också vara försiktig med vad man rapporterar. Och det gäller att ha ordentligt på fötterna om man ska sparka på någon.