Det är något speciellt med lokaljournalistik
Jag och min kompis Karin cyklade i Götene, som man gjorde på den tiden.
Plötsligt svängde en bil in vid Ljungsbackenskolan. En svart volvo, med en både välkänd och spännande logga.
Vi baxnade.
TV4 – i Götene!
Det var för bra för att vara sant. Reportern undrade om pensionärer skulle tvingas ta om sitt körkort. Karin babblade på, jag fnissade och kunde inte släppa tanken på att vi skulle vara på teve. Hur stort som helst.
Tio år senare jobbade jag själv på TV4 Halland. Jag bodde i Göteborg, och när intervjuer skulle äga rum någonstans på gränsen mellan länen fick jag ta den svarta bilen märkt ”TV4 Halland” hem.
Det borde jag kanske inte erkänna, men kvällarna det hände brukade jag och min vän Jennie gå runt bland kidsen i Tynnered och intervjua dem. Jag såg samma extas i deras blick som jag själv hade i ögonen så många år tidigare. Televisionen! Hos mig!
Det är något väldigt speciellt med lokaljournalistik.
Det är något speciellt med TV.
Både TV4 Skaraborg och TV4 Halland fick tunga besked när det under onsdagen stod klart att 140 lokala journalister i Sverige skulle förlora sina jobb.
Men det tunga beskedet gäller långt många fler än så.
När lokaljournalistik urholkas gör även demokrati det.
Vi är mitt i det som kallas "supervalåret 2014". Vi ska EU-rösta. Vi ska bestämma vilken väg Sverige ska ta – nationellt och lokalt. Vi, som i folket. För även om jag och många av mina kollegor ibland vill tro det, så bor majoriteten av oss inte innanför Stockholms tullar.
”Vi” bor där ute. Där lokaljournalistiken är livsnödvändig.
Aftonbladet har granskat vinster i välfärden i tre veckor. Vi skummar på ytan, men ser hur det bubblar där nere. När vår granskning är avslutad, vem tar vid?
Lokaltidning, lokalradio och lokalteve utmanar varandra, sporrar varandra, gör varandra bättre.
Vem undersöker varför ett specifikt asylboende i Svea rikes mitt överfakturerar Migrationsverket med 5 000 kronor per dag? Vem åker till förskolan i västra Sverige där ett barn klippte av tre kamrater allt hår och frågar förskolechefen varför de ledsna föräldrarna fick ett barockt mejl om att ”håret växer ju ut”. Vem skriver om den förtvivlade sonen, vars mamma svalt ihjäl på ett äldreboende i Skåne i fjol?
Vi ska fatta viktiga beslut om vilken framtid vi vill ha.
Vi ska välja vilka som ska leda oss in i den framtiden.
Och de som skulle granska männen och kvinnorna på din lokala valsedel fick just sparken.