Politiker är inte som vi – de är extrema
Den enkla frågan: varför?
Aida Hadzialic, gymnasieminister med en raketkarriär som närmast saknar motstycke. Fast för rattonykterhet.
Trots att hon lyfter 127 000 kronor i månaden, vilket troligen räcker till taxi över Öresundsbron. Trots att hon kan få skjuts av Säpo.
Det enkla svaret: hon är mänsklig.
Vem har inte vaknat dagen efter och tänkt att ”jag dör om jag inte får trycka en kebabpizza”? Vem har sedan inte hobbyräknat ut att alkoholen borde ha lämnat kroppen? Vem har därefter inte satt sig bakom ratten?
Inte alla, men en drös. Varje dag görs 12 600 rattfulla körningar på svenska vägar, beräknar trafiksäkerhetsorganisationen MHF.
Samtidigt: Aida Hadzialic var minister. Hon borde ha sett riskerna, förutsett konsekvenserna.
Det borde Sven-Otto Littorin också ha gjort. Arbetsmarknadsminister i regeringen Reinfeldt. Påstådd sexköpare. När Aftonbladet 2010 konfronterade honom med uppgifterna valde han att omedelbart avgå.
Det finns något mänskligt även i sexköp. Var sjätte svensk man har köpt sex, enligt en undersökning av Folkhälsoinstitutet. Men varför ett statsråd?
Vi kan dra det ända till Vita huset i USA. Vad tänkte Bill Clinton kring sin otrohetsaffär med Monica Lewinsky? Och vad tänkte Hillary Clinton när hon som utrikesminister skickade topphemliga mejl – om landets säkerhet – via sin privata mejlserver?
Den enkla förklaringen, igen: de är mänskliga.
Sanningen är raka motsatsen. Toppolitiker är inte som oss andra.
Alla som har insyn i politiken vet vad som krävs för att nå toppen. Du måste vara en extrem person. En sådan som kan jobba dygnet runt, en sådan som inte sover.
Hur många svenska partiledare och ministrar har bränt ut sig under sitt ämbete? Någonsin? Ungefär en. Det är en extraordinär siffra, både sett till statistik och till arbetsbelastning.
Toppolitiker är extrema. Och extrema personer har en benägenhet att ta extrema risker.
Det kan jämföras med elitidrottare. Deltagarna i OS har tilldelats 450 000 kondomer. De tränar, äter och knullar extremt. Allt eller inget, i allting.
Så frågan är inte varför Aida Hadzialic riskerade allt, trots att hon var Sveriges yngsta minister någonsin.
Hon gjorde det därför att hon var det.