Mobbningen är bara en förfest
Svenskarna är aldrig mer eniga än när mobbningen i skolan ska stoppas.
Nog är det klyschornas klyscha, självklarheternas Mount Everest.
Vi kan fråga varenda människa om barn borde fortsätta mobba varandra. Ja-svaren kommer att bli noll till antalet.
Ändå fortsätter mobbningen. Nu uppmärksammas problemet av flera svenska medier, så som det görs någon gång om året. Veckans flaggskepp, premiären av ”Morgans mission” i SVT, lägger fram siffror som får en att hulka.
60 000 barn i Sverige kommer att utsättas för mobbning i höst. 12 000 av dem kommer inte att berätta om sin utsatthet. Varje år begår 45 barn självmord.
Vi tittar vidare. Gråter en skvätt. Bestämmer oss för tusende gången att just den här gången får det vara nog.
Sedan slår vi över till ”Paradise Hotel” och ser när människor förnedrar och väljer bort varandra.
Den som öppnade en tidning år 1997 minns säkert debatten kring lanseringen av ”Expedition Robinson”. Den första personen att röstades ut hette Sinisa Savija. När han kom hem till Sverige kastade han sig framför tåget. Ö-rådet anklagades för allt från mobbning till fascism.
En del har hänt sedan dess. I dag finns det knappt en reality-show utan utslagningsmoment.
Buhu, buhu hu hu. Tv är farligt. Nej. Vuxna människor är farliga.
Stäng av tv:n och slå på era sociala medier. Se hur vi bemöter människor vi inte håller med. Andas in hatet, hoten. Homofobin, sexismen, rasismen.
Gå på en knattematch i fotboll. Lyssna på vad föräldrarna skriker åt barnen, domaren och till varandra.
Slå på barnens favoritprogram, Melodifestivalen. Läs sedan folks kommentarer om artisterna och programledarna.
Eller gå till valfri arbetsplats: 300 000 svenskar mobbas av sina arbetskamrater. Det är nitton fullsatta Globen.
Vi lever i en tid då det anses värre att vara lättkränkt än att kränka någon. Ändå sitter vi där och snyftar till ”Morgans mission”. Ändå säger vi till våra barn att inte såra sina klasskamrater.
Tankarna går till en annan klyscha som brukar nämnas i sammanhanget: Barn gör inte som vuxna säger. Barn gör som vuxna gör.
Mobbningen i skolan är inte nödvändigtvis pennalismens klimax på livscykeln.
Troligen är det bara förfesten.