Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Elise, Lisa

Sjukförsäkring ger dig inte rätten att vara sjuk

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-12-30

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Om jag i likhet med många av mina förfäder får leva länge, vara frisk och fortsätta att köra och äga bil upp i 80-årsåldern, kommer jag, under mitt aktiva liv, att ha betalat en stor summa pengar i bilförsäkringspremier.

Räknar jag på mina för handen varande försäkringsvillkor och drar ut dem i tiden kommer jag att ha betalat cirka 200 000 kronor - gott och väl två splitternya småbilar räknade i dagens pris och penningvärde - när det kan antas bli dags att lägga körkortet på hyllan.

Om jag inte blir invecklad i någon trafikolycka så kommer jag aldrig att se röken av dessa tusenlappar.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att det blir så, att jag aldrig ska behöva ta i bruk de där pengarna. Jag har faktiskt varit med om en krock, vars omkostnader den vållandes försäkringsbolag stod för, men det obehag den förorsakade med chock och posttraumatiska symptom lång tid efteråt, var inte värt något som helst pris.

Likväl var jag förstås tillfreds, om än icke glad, över att försäkringen ersatte mig för min ganska ålderstigna bil så jag fick en liten grundplåt till en betydligt nyare modell.

Jag hade hellre varit utan olyckan och utan pengarna, men när nu olyckan var framme så var jag glad att viss ersättning betalades ut.

Ungefär så här förhåller sig väl de flesta av oss till de försäkringsavtal vi ingår privat vare sig det gäller bilförsäkring, olyckor, liv eller hem. Vem av oss går omkring och önskar att vår livförsäkring faktiskt ska utfalla?

Nåja, det finns väl en och annan, men det är inte det normala.

Riktigt så här förhåller vi oss emellertid inte till den obligatoriska allmänna sjukförsäkringen som gäller lika för oss alla och som rent tekniskt uppbärs likt en skatt.

Nu för tiden är det inte ovanligt att människor betraktar sjukförsäkringen som en slags inbetalning som de förr eller senare har rätt att tillgodogöra sig, i större eller mindre utsträckning. Eller för att uttrycka det en aning provokativt: många betraktar sjukförsäkringen inte bara som ett ersättningssystem som ger dem rätt till viss lön ifall de blir arbetsoförmögna på grund av sjukdom eller skador. De betraktar den också som ett system som ger dem rätt att vara sjuka - ta i bruk en sjukdomskvot.

Jag påstår inte att det generellt fuskas med sjukskrivningarna. Sådant förekommer men det är inte vanligt. Vad jag påstår, på basen av den debatt om sjukfrånvaron som pågick hela senaste året, är att sjukförsäkringen inte strikt används som en försäkring som faller ut när vissa givna kriterier eller villkor uppfylls. Den används i stället som en generell utväg vid allehanda problem i arbetslivet.

Därmed överanvänds sjukförsäkringen så att summan av utbetalningarna blir mycket högre än summan av inbetalningarna. Det kan inget försäkringssystem överleva på. Själva dess idé är ju att bara en liten del av alla som tagit försäkringen verkligen en dag behöver den. När det sker hjälper överskott från icke behövande till att betala.

Ja, men är nu inte det allmänna försäkringssystemet i själva verket en skatt? Ifall pengarna tar slut får vi väl betala mer skatt, så staten kan pytsa in mer pengar i kassans hål, funderar många. Så har det blivit, men frågan är om det var tänkt så från början och framför allt om det är ett bra system.

Ett ersättningsmaskineri som spottar i väg pengar utan att fästa avseende vid vare sig hur mycket pengar som strömmar in i systemet eller vilka precisa inträffanden det betalar för, det systemet råkar förr eller senare i sken. Vilket vi nu för tiden väl vet.

Därför ligger det mycket i de tankar som bland annat Riksförsäkringsverkets generaldirektör Anna Hedborg har givit uttryck för, nämligen att försöka räta upp sjukförsäkringen på mer regelrätt försäkringsmässig basis.

Sedan är det viktigt att hålla fast vid att systemet ska vara allmänt, obligatoriskt, lika för alla, kollektivt finansierat. Bara ett allmänt system kan skydda oss mot de etiska orimligheter som lurar bakom hörnet den dag genscreening har blivit rutin och privata bolag med stenhård riskbedömning sållar goda försäkringsobjekt från lönlösa.

Yrsa Stenius

Följ ämnen i artikeln