När natten faller på borde man inte sova
Det är läckrast när det skymmer. För att travestera den evigt store Pär Lagerkvist.
Jag sitter i den ljusa sommarnatten och tänker på hur skymningstimmen är min inre gryning, hur mina livsandar vaknar när kvällen nalkas.
Nej, man borde inte sova, när natten faller på.
Så jag undrar varför vi måste leva som om det fortfarande inte fanns elektriskt ljus, som om korna stod och råmade efter att mjölkas i arla morgonstund.
Varför skolan ska börja så erbarmligt tidigt, varför vi ska tvinga trötta barn upp ur sängarna svarta vintermorgnar.
Hantverkare som bankar igång i soluppgången bara de får lov och viktiga möten som inleds långt innan hjärnan hunnit nå full skärpa.
Jag hör nu alla era praktiska invändningar, kan rentav köpa dem. Det jag har verkligt svårt för är den allmänna uppfattningen att den som är uppe med tuppen är frisk och sund medan den som producerar lika mycket, men senare på dygnet, är lite avvikande.
Jag går upp tidigt med barnen varannan vecka, åker då och då till tv-huset för medverkan i en morgonsoffa.
Världen står daggfrisk och nymornad, fräsch och full av löften. Fint. Och ganska tråkigt. Folk som springer, cyklar, skyndar från tunnelbanan. Stress, jäkt, plikter som kallar.
Jag gör det jag ska, jag med, men utan större inspiration.
Så kommer eftermiddagen, ljuset blir mjukare, blåare, mer förlåtande. Och världen strax mer nåbar och lockande. Orden kommer till mig när jag ska skriva, lätt, lekande.
Och sen, döttrarna och jag, nattningen, dagens bästa stund. Bortom ytligheten i föräldraskapets meningslösa skådespel och perfektionens pickmäteri.
Bara vi, tillsammans in i sagornas land och sen sömnens.
Jag går upp igen, ser ut, borde gå och lägga mig men vill inte. Denna lilla stund som är bara min.
Och de kvällar jag är ensam, då brer natten ut sig med öppen famn och viskar åt mig att passa på att leva och älska, tänka och dikta.
Skulle jag sova då?
Orden i en gammal whiskyreklam rinner upp i mitt minne.
”Because day is grey. Night is black and white.”
Ungefär så.