Smygfilmning klibbar lite av ohederlighet
När en journalist väljer att arbeta med dold kamera för att avslöja sanningar som inte ger sig till känna så länge objektivet är synligt, väljer han en ganska frånstötande journalistisk metod. Frånstötande men inte nödvändigtvis klandervärd. Dolda kamerans berättigande respektive brist på berättigande avgörs av journalistens syfte, ambition och hederlighet.
Syftar journalisten till att med sin dolda kamera dokumentera en obestridlig verklighet som är svår att belysa på annat sätt och om han dessutom bemödar sig om att sätta in det skildrade i sitt korrekta sammanhang, så måste metoden anses etiskt godtagbar.
Om dolda kameran används till att lura någon till något han aldrig skulle göra om han visste att han riskerade offentlighet, då blir metoden principiellt kinkigare. En journalist ska inte gå omkring och manipulera fram nyheter bland folk under det att han döljer sina syften: dokumenteringen.
Janne Josefssons knep i Uppdrag granskning, att smygfilma vad som händer när man ställer sig och provocerar valarbetare framför valstugorna med invandrarfientlig svada, är litet obehagligt just för att det är manipulativt, men jag är beredd att godta det ändå.
Saken är nämligen den att de här valarbetarna som stod framför valstugorna och snackade visste att de var ute i offentligheten i ett offentligt uppdrag och att de därmed kunde bli avfotograferade och citerade precis när som helst - vare sig de var medvetna om det eller inte.
Även om de lockades in i ett samtal där ett och annat brast ur dem som inte var avsett för tv-sofforna så befann de här människorna sig inte i ett privat sammanhang där återgivning av vad de sade kunde betraktas som brott mot privatlivets helgd och inte heller uppträdde de i form av privatpersoner som kunde hävda att deras personliga integritet kränktes genom publicitet.
Tv-journalisten Lars Adaktusson bland andra har jämfört Janne Josefssons tilltag med bestämmelserna i polislagen som förbjuder poliser att provocera misstänkta brottslingar till gärningar man antar att de är i färd med att begå för att sålunda få fram vattentäta bevis. Adaktusson menar att de smygfilmades integritet och rättssäkerhet kränks av redaktör Josefssons metod på ett sätt som motsvarar den misstänktes ifall polisen tilläts provocera.
Det håller inte riktigt. Polisens uppgift är att förhindra folk från att begå brott, inte att provocera dem för att avslöja dem, och få dem insydda. Journalistens uppdrag är uttryckligen att avslöja saker och ting, inte att förhindra utöver de krav på ingripande allas vår personliga moral ställer på oss i kritiska lägen.
Journalisten har rätt att använda också dold kamera för att avslöja något av stort allmänt intresse. Men han har inte rätt att med vare sig dold eller synlig kamera tränga sig in i människors privata sfär. Han har inte rätt att avlyssna privata samtal i rum eller på platser där människor har befogad anledning att anse att de är privata och sedan offentliggöra dem. Han har inte rätt att lura på människor offentlighet när de uppenbart befinner sig i sin privata sfär.
Människor som ger sig ut på offentliga platser, torgmöten, idrottsarenor, danslokaler, restauranger och liknande ska vara medvetna om att platserna är offentliga och att de kan bli föremål för publicitet på mass- eller genrebilder exempelvis.
När så är enligt pressetisk praxis måste rimligen valarbetare som uttryckligen är ombedda att uppträda offentligt och ventilera sin åsikter med allmänheten vara införstådda med att deras uppdrag är publikt och att allt vad de säger kan hamna i tidningen eller på bildskärmen.
När väl detta är sagt är jag beredd att hålla med tv-recensenten Johan Croneman som påpekade att dold kamera är en ganska bekymmersam metod att använda i strävan att dokumentera vad som sker i vårt samhälle.
Det luriga greppet leder till att skumrasket sänker sig onödigt grått över alldagliga företeelser, konspirationsteorin blir alltför ofta styrande infallsvinkel och sist men inte minst klibbar det litet av ohederlighet och ljusskygghet vid journalisten själv när folk med fingrar i alla möjliga syltburkar ska filmas i smyg.