Gör barnen en tjänst – uppfostra dem
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-06-17
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Träffade väninnorna på en restaurang för en tidig middag och massor av prat. Några bord längre bort sitter ett trendigt par med sina barn, ett som ser ut att vara i sexårsåldern, en treåring och en bäbis.
Paret har den där lidande blicken som utmattade småbarnsföräldrar har, den som betyder: bråka inte med mig för jag befinner mig på randen av ett sammanbrott eftersom jag inte sovit en hel natt sedan i början av 2000-talet.
Så långt är allt väl men det är exakt då, i början av gryende förståelse och medlidande, som det vanliga händer.
Barnen började skrikande springa runt i restaurangen.
Bäbisen som tydligen är på ett strålande humör skriker glatt med och bankar med en sked i bordet.
All konversation för oss andra i restaurangen omöjliggörs och föräldrarna lutar sig tillbaka och ser enbart lättade ut över att åtminstone ha sluppit två av ungarna vid bordet.
Det faktum att inte någon av de andra gästerna inte tycker det är gulligt med skrikande barn som springer mellan borden spelar inte någon som helst roll.
Missförstå mig nu rätt men i den stunden avskydde jag dem, föräldrarna alltså, inte barnen. För med vilken rätt förstör de vår middag?
Jo, jag tycker att ungar ska få ta plats, att det är bra att de lär sig tänka själva och tillåts vara nyfikna. Jag hatar inte barn, faktum är att jag skriver detta på ett flygplan där två bäbisar gallskriker i skift vilket jag kan leva med eftersom de är så små och föräldrarna gör sitt bästa för att lugna dem.
Men när ungarna kommit upp i en viss ålder så går det faktiskt att lära dem uppföra sig och det är elakt att inte göra det. Barnen förstår ju inte varför de vuxna blir sura på dem. Det är ju inte deras fel att de inte blir uppfostrade.
Så vad gör man? Enligt etikettgudinnan Magdalena Ribbing ska man påpeka obehaget för föräldrarna på ett vänligt sätt.
Dessvärre finns det en sorts barnälskarfascism som gör att minsta lilla kritik får en del föräldrar att reagera som om det handlade om ett totalangrepp mot hela deras släkt, genpool och existens i tillvaron.
– Vadå? Har inte vi också rätt att vara här?!
Svar ja, men bara om ni inte terroriserar omgivningen. Fri uppfostran har aldrig funkat bra, så snälla: ta hand om era ungar. För allas skull, speciellt deras.