Wegerup: En Milan- epok har nått sitt slut

Jennifer Wegerup

helskärm

Game over.

För Gattuso, Nesta och Inzaghi.

I dag på San Siro når en epok sitt slut.

Frågan är hur Milan nu startar om spelet.

”Jag gick inte i skolan, jag hängde i spelhallen istället”.

Så sade Gennaro Gattuso och upprepade sedan:

”Game Over”.

Som det enkla, raka svaret på varför han nu lämnar Milan, varför han tackat nej till att förlänga sitt kontrakt ett år till.

”Game over”.

Allt når en slutpunkt till sist, även den vackraste av kärlekshistorier måste ta slut.

Som den mellan Gattuso och Milan, Nesta och Milan, Inzaghi och Milan.

Det är tid att gå, inget finns mer att vänta på.

Men även om relationen är förbi lever kärleken kvar.

Fråga bara alla de supportrar som samlats utanför Milanellos grindar för att hylla de som nu försvinner, för att få ropa ut sina kärleksbetygelser ”Grande Pippo”, ”Rino, du är oersättlig”, ”Nesta, vi älskar dig”.

I dag spelar de tre för sista gången i Milan-tröjan. Så gör även Seedorf, som kommer att få spela trots konflikten med Allegri.

I mötet med Novara kommer de interna grälen att vara glömda. San Siros publik och Milan-legendarerna ska ta farväl av varandra, i en match som betyder allt och inget.

Scudetton är förlorad och nu återstår bara att ta farväl, en sista match i rödsvart för de spelare som i så många år spelat tillsammans – i nöd och lust.

Även Van Bommel lämnar nu Milan och hans avsked, liksom Gattusos, känns mera svårsmält, många hade hoppats på en fortsättning.

Än fler är de som gråter med Inzaghis tröja under huvudkudden men hans avsked var mer väntat, oundvikligt.

Jag mötte Pippo, som så många gånger, vid baren på Milanello och det känns så konstigt att tänka att han inte ska sitta där med sina kex och fruktjuicer, att Seedorf inte ska komma och hålla animerade diskussioner med oss journalister, att Gattuso inte ska gå förbi, alltid med något slagfärdigt att säga och med energi som en hel farm med Duracell-kaniner.

”Vissa människor har naturellt vatten i ådrorna, jag har kolsyrat. Än bubblar det i mitt blod!”.

Så sade Rino Gattuso på presskonferensen, där varje stol var upptagen. Han sade att han inte är trött på fotbollen, att han vill spela vidare, helst i Glasgow Rangers, i landet som gav honom hans hustru och i klubben som lärde honom så mycket.

Han är inte slut, men i Milan lämnar han nu plats åt nya namn, en ny era.

Oro och spänning i luften

Jag frågade Gattuso om vilka spelare som måste bli kvar, om hur det nya Milan ska byggas, om hur viktigt det är att Zlatan, Thiago Silva och Boateng stannar.

”Jag hoppas att alla tre stannar och jag vet att ledningen och il presidente Berlusconi kommer att göra allt för att värva bra även om det inte finns obegränsade resurser att spendera”.

Hur resurserna ska fördelas, vad som nu ska hända, det diskuterade Berlusconi, Galliani och Allegri i fredags kväll på middagens hemma hos Milans president i (ö)kända Villa Arcore. Inga Bunga bunga-flickor, bara fin mat på faten, gott vin i glasen och transferstrategier på allas läppar.

Oro och spänning över hur framtiden ser ut låg likväl i luften i går Milanello, en stämning så väsenskild mot för ett år sedan då ligasegern var bärgad.

Men mest av allt rådde vemodet, mitt i den varma, grönskande försommardagen, så full av löften om blomstring och en ljuvlig tid som kommer.

Gattuso fick applåder efter presskonferensen och gick sedan runt och tog alla i hand.

Van Bommel, han grät och Pippo Inzaghi, han omringades av fansen som grät de med, de ville aldrig släppa taget om spelaren som uppfyllt så många drömmar åt dem. Medan ”Super-Pippo” lät sig fotograferas och kramas tömde hans pappa tömde stjärnanfallarens privata rum på anläggningen.

Till sist var den sista lådan ilastad i bilen och Inzaghi försvann ut genom Milanellos grindar.