Svenskt fiasko är bara förnamnet
GANGNEUNG. När man inte trodde att det kunde bli värre för Damkronorna så blev det just det.
Det blev förlust i placeringsmatchen mot Japan med 1-2
Nu väntar en ren bottenfinal mot Korea.
Ja, om det var krisstämpel på damerna efter 2–7 mot Finland i kvarten är det katastrofstämpel nu.
Leif Boork drömde om en final när han tog över som huvudansvarig efter OS i Sotji 2014 och siktade på OS-guld här i Sydkorea fyra år senare.
Med den måslättningen är det kanske tur att Boork inte har något med skidskyttarna att göra. Mer fel går inte att sikta.
Nu är han i en helt annan final, en final som var helt omöjlig att ens föreställa sig när turneringen startade. En bottenfinal mot Korea, rankade 22:a i världen och med i OS enbart på grund av en friplats som hemmanation.
Men ett Korea som stod emot starkt mot Schweiz i den andra placeringsmatchen och föll med knappa 0–2.
Schweiz som i och med den segern går om Sverige på damernas världsranking och petar ner svenskorna till en sjätteplats.
På bara en dryg vecka har svensk damhockey åkt långt ner i källaren och Leif Boork är längre ner än någon förbundskapten varit i en OS-turnering tidigare.
I stället för medalj är det djup kris för den svenska damhockeyn efter OS-fiaskot som bara blir växer och blir större.
Bara spillror kvar för Martinsen
Japan vann välförtjänt med 2–1 i sudden mot ett gäng passiva svenskor, som drog på sig alldeles för många utvisningar. Igen.
Nya förbundskaptenen Ylva Martinsen kommer att få jobba direkt från dag ett för att bygga upp Damkronorna från grunden.
Så känns det efter de senaste dagarna i Kwandong hockeycenter.
Det är bara spillror kvar av dessa Damkronor när Boork lämnar skutan.
Sverige kan alltså bli sjua som bäst efter förlusten mot Japan och det är den överlägset sämsta svenska placeringen sedan damhockeyn kom in på OS-programmet samtidigt med NHL-stjärnorna i Nagano 1998.
Fiasko är bara förnamnet
Då slutade det med en femteplats, men efter det har OS varit en succéturnering för svenskorna.
Det blev OS-brons i Salt Lake City 2002, ett sensationellt OS-silver I Turin 2006.
En period då den svenska damhockeyn blomstrade och alla pratade om när svenskorna skulle närma sig och kanske, kanske till och med komma ikapp jättar som USA och Kanada.
Det blev tvärtom, men i OS tog sig Damkronorna till semifinal både i Vancouver 2010 och senast i Sotji 2014. Det slutade med två fjärdeplatser, med det är placeringar dagens Damkronor bara kan drömma om.
Det är känslan i alla fall, när både Kanada och USA är lika överlägsna som alltid och Finland och Ryssland ökat avståndet.
Fiasko?
Det är bara förnamnet.
