Katten Dagny räddade grannkvinnans liv
”Krafsade på dörren allt vad hon orkade”
Uppdaterad 2024-01-07 | Publicerad 2024-01-06
Ingen hörde de svaga ropen på hjälp. Utom katten Dagny.
Om inte katten hade varit så envis, hade den äldre kvinnan dött inne i lägenheten.
– Hon rusar till dörren och börjar krafsa på den, berättar Gävlebon Maria Ådahl.
Maria Ådahl, 57, räddade sin grannes liv. Men det hade aldrig gått om det inte varit för perserkatten Dagny, 3.
Det hela började strax före 18 på kvällen, berättar Maria.
– Dagny satt framför vår ytterdörr och jamade och ville ut. Sen slutade hon en stund och var som vanligt, men så började det igen. Hon höll på så i flera timmar. Till slut gick jag ut och kollade om det var någon som sprang i trapphuset, om det var därför hon var orolig. Jag tittade också i kikhålet. Men jag varken såg eller hörde något. Nu i efterhand har jag förstått att varje gång Dagny gick till dörren, så var det för att hon hörde något som ingen av oss andra uppfattade.
”Stack ut direkt”
Katten fortsatte med sitt märkliga beteende. Vid 23-tiden skulle Maria gå ut med soporna, vilket hon sällan gör så sent.
– Då satt Dagny och laddade vid ytterdörren, men det märkte jag inte, säger Maria och fortsätter:
– När jag öppnade dörren stack hon ut i trappuppgången direkt. Dagny rusade till dörren längst bort och började krafsa med klorna allt vad hon orkade. Jag tänkte ”Gode gud, nu får jag betala för en skadad dörr”, att hon skulle ha sönder den. Jag blev väldigt irriterad och böjde mig ner för att ta tag i katten, och det var då – när jag hade örat intill dörren – som jag tyckte att jag hörde något. Så jag öppnade brevinkastet och hörde ett svagt rop på hjälp.
Hade ramlat i köket
Innanför dörren hängde ett ljuddämpande draperi. Därför kunde ytterst lite höras varken ut eller in. Maria visste att grannkvinnan är i 90-årsåldern och insåg direkt att läget var akut. Första instinkten var att ringa 112, men så kom hon på att ordföranden i bostadsrättsföreningen bor i samma trapphus – och han har huvudnycklar.
Maria plingade på hans dörr, samtidigt som hon ringde till hans mobil. En granne anslöt och tillsammans försökte de nå honom. I efterhand har Maria fått veta att han satt och tittade på tv, och ljudet överröstade signalerna. Men till slut blev blev han medveten om deras desperata försök. Han öppnade dörren och de kunde ta sig in i lägenheten till den nödställda kvinnan.
– Hon låg i köket, hade ramlat framåt och slagit upp pannan, säger Maria.
”Var väldigt lugn”
Den äldre kvinnan hade förlorat mycket blod. Maria Ådahl arbetar som undersköterska och kunde direkt gå in i yrkesrollen. Hon tryckte en handduk mot såret medan ordföranden ringde 112. Maria lade också en filt över kvinnan och var noga med att ingen skulle flytta henne, för att de inte skulle råka orsaka ytterligare skada.
– I stunden var jag väldigt lugn, jag visste precis vad jag skulle göra. Ambulansen kom och jag kunde lämna över ansvaret till dem. När jag hade gått in till mig igen, det var då chocken kom.
Läkare har i efterhand konstaterat att den äldre kvinnan inte hade överlevt länge till. Liknande händelser skördar liv – omkring 1000 äldre om året dör i fallolyckor, enligt Socialstyrelsen. Men den gången hade kvinnan änglavakt, på fyra tassar.
”Ett litet mirakel”
Efteråt fick Maria berätta vad som hänt för grannkvinnans dotter.
– Hon kom hit med både blommor och kattmat. Jag träffade sedan grannkvinnan några dagar efter att hon kommit hem från sjukhuset. Vi var så rörda, vi grät båda två, säger Maria och tillägger:
– Men om inte Dagny hade stuckit iväg och börjat krafsa på dörren, då skulle jag aldrig ha hört ropet.
Aftonbladet har varit i kontakt med grannkvinnans dotter.
– Jag vill framhålla Marias och Dagnys fina insats. Det är ett litet mirakel, det som hände, säger hon.
Har en ny kvällsrutin
Insatsen i mars i fjol, som Arbetarbladet var först att berätta om, har väckt stor uppmärksamhet i stan. Efter händelsen är det som att Dagny håller koll på grannkvinnan, vilket blivit deras nya kvällsrutin, berättar Maria.
– Varje kväll sitter katten och skriker vid ytterdörren. När jag öppnar rusar hon direkt till grannkvinnans dörr och sitter där och lyssnar, eller stryker sig mot dörren. Det går inte att ta in Dagny innan hon är färdig. Om hon hör grannkvinnan hosta så blir hon orolig, då vill hon sitta kvar längre. Det är som att hon vill försäkra sig om att det är lugnt.
Med stor värme i rösten säger Maria Ådahl:
– Hon är speciell, Dagny. Det är en så klok katt. Och väldigt gosig.
