Främlingsfientliga ska inte få kapa slöjfrågan
Gunnar Hökmark: Vi duckar diskussionen i rädslan för glåpord
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2020-03-17 | Publicerad 2020-03-13
DEBATT. Den 8 mars var tystnaden kring de kvinnor som lever under hedersförtryck åter igen märkbar. Tyst kring de kvinnor som i Sverige lever i en ständig underordning, där de reduceras från människa till ägodel.
De som inte får fatta egna beslut kring hur de ska leva, vem de ska älska och hur de ska klä sig. I mötet med de kvinnorna blir den svenska ängsligheten extra tydlig och vi duckar därför diskussionen i rädslan för glåpord.
Det leder till att de svåra samtalen inte blir av och det blir extra tydligt när det kommer till slöjans vara eller inte.
Frågan om slöjan har kommit att bli en projektionsyta för alla åsikter i Sverige. För främlingsfientliga har den kommit att bli ett objekt för att projicera motvilja mot invandrare och lett till krav på förbud.
De på den andra sidan av det politiska spektrat har därför tagit den radikalt motsatta åsikten. Där har varje förslag på att försöka ifrågasätta barns användning av slöja motarbetats, oavsett vad de unga flickorna själva vill.
I mötet mellan dessa extremer är det därför sällan debatten kommer att handla om synen på vad slöjan är, uttrycker och symboliserar. Om detta kan man och bör man reflektera, om man genuint vill diskutera kvinnors rättigheter och inte bara hänge sig åt symbolpolitikens självbeundran.
Självfallet finns det en fråga om tradition, kultur och sedvänja bakom slöjans bärande. Det finns heller ingen anledning att i ett fritt samhälle göra den till en fråga för politiska eller lagstiftningsmässiga termer. Vi kan ha våra uppfattningar om vad slöjan innebär men det behöver inte inbära krav på politiskt ställningstagande. I ett fritt samhälle måste utgångspunkten vara att vuxna människor bestämmer själva.
Men den friheten gäller också för vuxna. När det kommer till barn ser förhållandet annorlunda ut. Där blir det svårare att tydligt definiera vad som är barnets vilja och vad som är föräldrarnas. I många fall finns det också en risk att barnets slöjbärande är kopplat till tvång.
Tvång kan ta sig olika uttryck. Det kan vara hederskultur, patriarkalt bestämmande eller moralpoliser. Om man inte är medveten om att detta förekommer i Sverige vägrar man se en svår verklighet, där unga inte får bestämma vem de ska leva med eller hur de ska leva.
Ska man då, som tydligen Skolverket säger, visa tolerans mot religion och av det skälet acceptera slöjan på barn? Eftersom det enligt islam inte är självklart att flickor ska bära slöja, har det inte med religiös tolerans att göra, utan man riskerar snarare att tolerera en förtryckande manskultur.
Bara för att främlingsfientliga använder motviljan mot slöjan för att uttrycka främlingsfientlighet, behöver det inte innebära att man ska tillåta att små flickor tvingas till något de inte vill. Något som också har till syfte att reducera henne och tvinga in henne i hederskultur och förtryck.
Det är möjligt att ett förbud i skolan får fler negativa konsekvenser än positiva. Men de som per definition menar att ett förbud mot slöja i skola är främlingsfientligt, gör misstaget att blanda samman främlingsfientligas ständiga uppfattningar med flickor och kvinnors rätt till frihet. Det är enkelt uttryckt dumt.
Det är när du är vuxen och har getts stöd att fatta självständiga beslut som du själv väljer. Dessförinnan är det antingen en hederskultur eller en öppenhetskultur som avgör. Frågan om hur vi bäst skyddar flickor ifrån hederskulturen måste kunna diskuteras, utan att främlingsfientliga krafter får sätta ramarna.
Gunnar Hökmark, Ordförande i tankesmedjan Frivärld (Stockholm Free World Forum), tidigare Europaparlamentariker
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.
Läs fler artiklar i ämnet här
Så här skriver du en debattartikel