Du har fel – curlade barn blir odrägliga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2016-09-08
Debattören: Jag ser vilka konsekvenser ett överdriver curlande kan få
DEBATT. Stefan Einhorn har under åren sagt och skrivit mycket klokt. Han har också rätt när han säger att vi borde oroa oss betydligt mer för de barn som inte känner stöd hemifrån än för de barn som blir curlade. Däremot håller jag inte med honom när han påstår att curla sina barn är detsamma som att ge dem socialt stöd. Vilket är det intryck jag får när jag läser hans debattartikel i Aftonbladet den 6 september.
Jag har inte läst några vetenskapliga rapporter om hur curlande kan skada våra barn. Men efter att ha jobbat som psykolog inom skola och förskola i 40 år och mött mer än 5 000 barn och föräldrar har jag sett vilka konsekvenser ett överdriver curlande kan få.
Barn till föräldrar som har svårt att sätta gränser och låter barnen bestämma för mycket får svårt att anpassa sig och följa de regler som är nödvändiga i skolan och förskolan.
Personalen skäms ofta när de använder uttrycket odrägliga om dessa barn men det är så de ofta upplever dem. Överdrivet curlade barn blir inte heller särskilt populära bland sina kompisar för de vill alltid bestämma. Får de inte sin vilja fram blir de arga eller sura.
Barn som hemma alltid får stå i centrum får svårt att vänta på sin tur och dela lärarens uppmärksamhet med de andra barnen. Barn vars föräldrar inte vill eller vågar säga nej av rädsla för att barnen ska bli ledsna och känna sig oälskade kan sedan få svårt att hantera de kriser och motgångar de möter senare i livet.
Barn vars föräldrar är rädda för att ställa krav på att barnen ska anstränga sig, uppföra sig väl och göra sitt bästa riskerar att hamna efter både i skolan och i arbetslivet. Kanske är curlande föräldrar en orsak till att barn till svenska välutbildade föräldrar klarar sig mycket sämre i PISA-undersökningarna än barn till lågutbildade asiatiska föräldrar. Framgång beror faktiskt mer på träning och hårt arbete än medfödd begåvning.
Barn vars lekrum är så fulla av leksaker att man knappt inte kan komma in kan få svårt att glädja sig åt olika saker senare i livet. Ju mer saker vi har desto mindre glädje upplever vi för varje ny sak vi får.
Som psykolog och med intresse för samlevnadsfrågor har jag också sett många exempel på hur svårt det är att leva i ett förhållande med någon som alltid fått sin vilja fram när de var barn, som fått för sig att deras behov är viktigare än andras. Ofta slutar det med skilsmässa.
Barn behöver tid, kärlek och engagerade föräldrar som Stefan Einhorn skriver. Men de behöver också att vi ställer krav.
Om vi inte sätter tydliga gränser, om vi har svårt att säga nej och alltid låter våra barn stå i centrum, om vi ger dem allt de pekar på och inte kräver att de ska anstränga sig och göra sitt bästa sviker och försummar vi våra barn. Då finns risken att de inte får den sociala kompetens som krävs för att möta livets alla utmaningar.
Alf B Svensson
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.