August, 2, är sjuk i diabetes – nu hyllar mamman läraren
”Är en självklarhet”
Publicerad 2021-04-11
När August, 2, fick diagnosen diabetes typ 1 trodde mamman Malin att hon aldrig skulle kunna lämna hans sida igen.
Men förskolläraren Helene klev in och blev en klippa i stormen.
– Hon räddar livet på August varje dag, säger Malin.
Förra året förändrades livet för August, 2. Han fick diagnosen diabetes typ 1, precis som sin pappa Stefan. Hans mamma Malin Hayde Birath minns när hon åkte in med honom akut till sjukhuset i november. Då hade han varit hängig, kissat fulla blöjor och druckit kopiösa mängder vatten.
– Det var vidrigt att få beskedet. Det är inte jättemånga som vet vad sjukdomen handlar om men vi visste mycket väl vad det innebar, så vår sorg och chock blev nog lite annorlunda. Speciellt Augusts pappa hade svårt att hantera det här och la mycket skuld på sig själv första tiden. Jag försökte hålla ihop de första dagarna, jag ville inte att August skulle bli allt för påverkad.
Hon hade länge varit orolig att sjukdomen skulle drabba någon av hennes tre barn, då hon vet hur svårt det varit för sin man. Detta trots att risken att drabbas inte varit mycket större för deras barn än andras. Ett tag levde hon på hoppet om att läkarna gjort fel, att August egentligen inte hade diabetes. När det var klart på papper att han skulle få en insulinpump bröt hon ihop.
– Det var en sorg över att han är så liten och ska behöva gå igenom detta, en sorg som vi bär med oss hela tiden.
”Handlar om liv och död”
Augusts nya vardag innebär bland annat stick i fingret, mäta blodsocker, och bära en sensor på armen. Det är viktigt att hålla blodsockernivån i schack och korrigera den med insulin om han blir för hög eller med kolhydrater om han blir för låg i blodsockret. Blir han för låg kan han bli medvetslös.
– Det är en pissjukdom som han behöver gå igenom varje dag. Det handlar om liv och död. Det har varit ett par situationer där man blivit livrädd.
Därför är det viktigt att August och familjen har en omgivning som har koll på sjukdomen.
– Vi har haft tur för rektorn på Augusts förskola ringde mig redan när vi var inlagda och sa att vi skulle få en hundraprocentig resurs för August.
När valet föll på Helene Tryggveson, som är förskollärare, var oron över att lämna Augusts liv i någon annans händer som bortblåst.
– Jag har alltid tyckt oerhört gott om Helene, hon är en fantastisk förskollärare som ser alla barn. Att just hon som har en viktig roll i barngruppen fått möjlighet att kliva åt sidan för att August är mest bekväm med henne trodde jag inte var möjligt.
Enligt Malin läste Helene på väl om både sjukdomen och pumpen innan Augusta ankomst. Efter att Malin tillbringat den första tiden på förskolan för att vara nära August vågade hon till sist släppa taget.
– I dag åker jag till jobbet och känner mig trygg även om jag alltid har telefonen nära mig.
Helene har hanterat kritiska situationer. Senast när det kunde ha slutat illa begav sig Malin till förskolan med andan i halsen. Där hittade hon August i Helenes knä med en bok. ”Det gick så bra så”, lugnande Helene.
– Jag åkte ifrån förskolan den dagen och frågade min kompis: Hur fasen tackar jag någon som räddar livet på mitt barn varje dag?
Helene är deras hjälte, menar Malin.
– Även om vi fortfarande går igenom saker med sjukdomen som bryter ned en så gör Helene att vår vardag funkar. Hon är den viktigaste personen i vårt liv. Det är tack vare henne och förskolan som vi kan leva på ett sätt jag inte trodde att vi skulle kunna göra.
– Det är många som har uppfattningen om att hon bara hjälper till med att väga hans mat men hon är där i alla lägen och situationer, från när han kommer till han går hem.
Tanken på att hon inte skulle finnas i Augusts liv går inte att tänka just nu, de har ett speciellt band.
– Det är så värdefullt, det är en fin och speciell vänskap de har.
De har provat att ha en annan pedagog som resurs när Helene inte varit där. Då var även Malin på plats hela dagen.
– Det var läskigt men gick bra. Men han tycker inte det är lika enkelt. Men det är fantastiskt att han får gå på en förskola där det finns folk som vill lära sig och som vill göra det möjligt för oss att ha honom där även när Helene inta kan det.
Helene: Ett förtroende
Helene Tryggveson ser det som sitt jobb att se till att August klarar av dagarna.
– Jag ser alla barn som lika viktiga. För mig är det en självklarhet att han ska ha samma förutsättningar som de andra barnen. Jag ser det som ett stort förtroende från föräldrarna, säger hon.
Innan hon blev hans resurs var hon inte insatt i sjukdomen. Nu är hon ödmjuk inför uppdraget. Hon, som skolade in August som ettåring, har fått en fin relation till honom.
– Jag känner bara en stor värme över att jag får vara med på resan. Det är en speciellt kontakt vi har. Sjukdomen påverkar honom i många avseenden men, som hans pappa sa, är han bara sjuk när han är låg och hög. Annars är han som alla andra barn.
Helenes tips till förskolepersonal när ett barn får diabetes
- Skaffa dig kunskap om vad diabetes typ 1 är, det skiljer sig från typ 2.
– Ju mer kunskap man har desto mer bekväm känner man sig.
- Det är viktigt att man känner barnet sedan innan och har en bra kontakt. Vem som helst kan inte ta i insulinpumpen exempelvis, det gäller att barnet känner sig tryggt.
- Skaffa er kunskap som avdelning så att alla har förståelse för hur man agerar i olika situationer, exempelvis om man måste gå undan.
– Utan stöttande kollegor går det inte att göra sitt jobb.
Dessutom ger kunskapen förståelse på varför barnet agerar som det gör.
– August kan inte alltid göra sig förstådd språkligt och då måste man kunna läsa av vad han menar och förstå varför han gör på ett visst sätt.
Fakta: Diabetes typ 1
- Varje år drabbas cirka 900 barn av diabetes typ 1.
- Det är en autoimmun sjukdom där där det egna immunförsvaret dödar de insulinproducerande cellerna.
- Sjukdomen kan inte förebyggas utan kan drabba vem som helst, barn som vuxen.
- Ett barn till en förälder med typ 1-diabetes löper mindre än fem procents risk att också drabbas.
- Man är tvungen att ta insulin med spruta eller pump, livet ut.
Källa: Barndiabetesfonden och Diabetesförbundet