Skuldsätt inte din framtid
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Publicerad 2016-07-15
Sara Abdollahi om Klarna, inkassokrav och de unika enhörningarna
Klarnamiljardären Niklas Adalberth lämnade under hösten sin post som vice vd med orden: ”Jag inte vill dö med en påse pengar på mitt konto”. Han ska nu bli riskkapitalist och genom stiftelsen Norrsken Foundation digitalisera välgörenhet. Ändå väljer Adalberth att sitta kvar i Klarnas styrelse och behålla sin ägarandel. Den del av aktierna från Klarna som han säljer ska stoppas in i det nya projektet.
I en intervju med Dagens Industri säger han att det behövs fler högriskprojekt inom välgörenhetsorganisationer, vilket kommer vara en viktig bas i projektet som han bygger upp. Vidare säger han: “Samtidigt är det knappast rädsla för att misslyckas som leder till kreativitet och nya innovationer. Vi kommer inte att vara beroende av donationer och kan därför vara mer våghalsiga”.
Hans dröm är att inspirera. Fler våghalsiga enhörningar ska ge sig in på välgörenhetsmarknaden utan att vara rädda för att riskera pengar. I samma intervju säger han:
“I stället för vinst eller tillväxt kommer målen att vara saker som förbättrad integration i Sverige eller räddade liv i fattiga världsdelar. Den övergripande ambitionen är att få ut maximal nytta för varje investerad krona. Det innebär också att projekten på sikt helst ska bära sig själva”.
Under senare år har vi sett en krympande offentlig sektor, växande klassklyftor, och en växande privat välgörenhet i stället för en gemensam välfärd. Ett resultat av ett långvarigt alliansstyre och sedan en rödgrön regering som i bästa fall talat om jämlikhet – för att när det gäller budgetering och ekonomisk fördelning svaja rejält åt höger. Det lämnar utrymme åt företag och riskkapitalister att träda in i rollen som världsförbättrare. Inte för att de bryr sig om att en liten andel äger väldigt mycket – som Adalberth själv – medan andra behöver belåna sig för att få ett liv. Utan för att det är en våghalsig innovation där den största ambitionen är att inspirera andra företag att göra samma sak.
Adalberths metoder är välkända. Under ett forum för internationella investerare inspirerade han med orden: ”Den bästa kunden är den som inte betalar direkt, men som får en påminnelse och sedan inkassokrav”. När Svenska Dagbladet senare granskade Klarna blev det tydligt att Adalberth menade allvar. De skickade systematiskt ut påminnelse- och inkassoavgifter till kunder, utan att kunderna först nåtts av någon originalfaktura. Sena kunder är rena kassakor för Klarna. Varje gång de via sitt inkassoföretag Segoria skickar en kund till kronofogden tjänar Klarna 580 kronor. 2013 skickades 34 000 ärenden från Klarna till kronofogden. Det blir en vinst på nästan tjugo miljoner kronor – räknat enbart på krav skickade i Sverige. Jätten Klarna finns nämligen i ungefär 20 länder med sina tjänster för betalningar på internet.
Den enda slutsats man kan dra av allt detta är att miljardärer som driver företag vars affärside går ut på att människor som befinner sig i ekonomisk marginal ska gå i personlig konkurs, skapar en mer otrygg värld. Unika enhörningar räddar varken liv eller löser fattigdom. Där krävs det helt andra politiska åtgärder bortom en digitaliserad välfärd – om bara våra politiker och makthavare ville öppna ögonen.
Sara Abdollahi