Tramsigt pris som inte borde tas på allvar
Borlänge förtjänar inte att bli förknippat med ett jippo
Borlänge är Sveriges fulaste stad, trumpetar Arkitekturupproret ut och får stort genomslag i medierna.
Undersökningen, som är av typen självrekryterande panel, har pågått på Arkitekturupprorets facebooksida sedan i mars i år och av cirka 35 000 följare har 6666 stycken lyckats ha en åsikt om fulaste stad. Inte någon jättestor svarsfrekvens, säger min matematikhjärna.
Att Stockholm fick 78 röster och Göteborg 99 (för övrigt exakt lika många röster som staden fick förra året som vackraste stad), säger väl något om seriositeten hos de som röstade. Hela omröstningen är, skulle jag säga, ett jippo och ett pajaseri som främst riktar sökljuset mot de städer och miljöer som anses förstörda under 1950- och 1960-talens rivningshysteri.
Arkitekturupproret är en grupp glada stadsbyggnads- och arkitekturintresserade som med hjälp av en stor portion humor och välskrivna inlägg på sociala medier påpekar hur fult det byggs lite varstans.
Största nageln i ögat tycks vara arkitektkontoret Wingårdhs, och en hel del energi läggs på att visa att arkitekter minsann inte bor lika ”fult” som de ritar.
”Det finns alternativ till fyrkantiga lådor” är Arkitekturupprorets motto. Jodå, det finns det. Men det är inte seriöst att kritisera allt som inte är pittoreskt och charmigt.
Borlänge må vara oattraktivt ur den synvinkeln, men förtjänar knappast den tramsiga utmärkelse som nu klibbar vid stadens namn. Omröstning om omröstningar, någon?