Thomas Mattsson som åklagare och tribunal
Åsa Linderborg: Expressen attackerar andra och skyddar de egna
Det känns som om Thomas Mattsson randat ner sin text om Aftonbladet i söndagens Expressen under ett barhäng med grabbarna. Först lite sentimental anekdotisk historieskrivning, där man liksom fasar in varandra. Ett par öl till och man hamnar i saggfasen. Vid den avslutande gt:n är det äntligen dags för det man egentligen träffats för: skitsnacket.
"Kärleksförklaring" kallar Mattsson sina fem (5) helsidor. Jag tror han överskattar Expressen-läsarens intresse för aftonbladetiana. Han underskattar också omgivningens förmåga att läsa en text för vad den faktiskt är; en jobbansökan förklädd till dödsruna.
Texten är full av ogrundade påståenden och vilda spekulationer. Och mitt i allt detta nämner han namnet på en medarbetare på Aftonbladet. Han liksom bara skriver ut det, som om det vore den självklaraste saken i världen.
På Publicistklubben för liten tid sedan sa Expressens biträdande ansvarige utgivare, Karin Olsson, att de bara namnpublicerar när tidningen gjort ett eget journalistiskt arbete, med ett eget källmaterial. Hon berömde sig också för värdet av att kunna förklara och resonera kring varje enskilt namnpubliceringsbeslut. Sådant finlir hade Expressen dock inte plats för i den 30 000 tecken långa "kärleksförklaringen".
Genom att släppa på all pressetik kan Expressen agera åklagare och tribunal på samma gång. De namnger journalister på andra mediehus och konstaterar sen att dessa journalister nu är så skandaliserade, att de inte kan jobba kvar. Den och den måste köpas ut! ropar Mattsson.
Själv är Mattsson chef över en så kallad stjärnreporter som i #maktenskorridorer anklagats för oerhört grova övergrepp. Bland annat har han medelst sms krävt oralsex av en pressekreterare som arbetade för ett statsråd som stjärnreportern granskade. Han messar att det ligger i både pressekreterarens och partiets intresse att hon tillgodoser önskemålet. Det är många kvinnor som vittnar om att de i sina jobb har fått vulgära sexinviter och bilder på hans könsorgan. Vad mer är: i politiken är det här inget nytt, det här har man vetat om det här länge, men man har inte vågat säga något eftersom stjärnreportern är en sådan maktfaktor.
Det Mattssons protegé gjort sig skyldig till är på gränsen till olagligt och definitivt oetiskt, ja snudd på ett hot mot demokratin. "Jag har en glad jargong", säger den så kallade stjärnreportern till sitt försvar.
Det är den glada gamängen som vi andra av pressetiska skäl inte namnger, och som därför fortsatt kan gå till Expressen varje dag som om ingenting har hänt.
Det Expressen sysslar med nu är något alldeles oerhört. Och lika skrämmande som deras hämningslösa aggressivitet i jakt på marknadsandelar, är att allt detta bara får pågå utan att någon säger något.