Hon har smärtan som drivkraft
Hilary Mantel sammanfattar sitt liv - från psykisk sjukdom och barnlöshet till litterär succé
Hilary Mantels uppmärksammade prisbelönta romaner om Henrik VIII:s rådgivare Tomas Cromwell består inte bara av skarpa iakttagelser och grym politik. Runt kanterna upplöses verkligheten i rök och dimma. I ögonvrån rör sig det förflutnas vålnader och tingens former förlorar sig i skuggorna. En säregen litterär poesi som jag förstår har sitt ursprung djupt i Hilary Mantels person.
I sina memoarer berättar Mantel om en irländsk katolsk barndom på den engelska landsbygden där hågkomsternas skärpa omges av ljus, mörker, färger, dofter och mystisk varseblivning. Hon börjar dock med ett livsavgörande uppbrott: Hon ska sälja sin och makens bostad några kilometer från London och fritidshuset i byn Reepham i Norwich. Hon lämnar sin styvfar Jacks vålnad i trappan och mycket mer än så.
Skuggan av ett liv handlar om det liv som blev men också om det som aldrig fick levas. Mantel litar på sina läsare. Familjemedlemmar, släktingar, grannar och kamrater blir skuggfigurer inför barnets begränsade blick. Där finns mamma och pappa i frusna bilder, och så småning om föds bröder. En gammelfarmor tar sig ett glas för mycket men får upprättelse av mamman som menar att hon ändå aldrig rökt pipa. En händig morfar, mostrar och äldre släktingar vars små barn dött av fattigdom – en hel generation utplånad.
De väcks till liv av en egenskap, några repliker eller en specifik händelse. Det virvlar osäkert för läsaren, utan sammanhang och hållpunkter, liksom för det lilla barnet, tills Mantels liv stelnar allt mer till fast form.
I takt med att författaren växer upp blir hon och vi allt mer medvetna om förväntningarna att växa upp till en konventionell katolsk flicka. Mantel är ett belägrat barn förvirrad av konventioner och fördomar, av religionens påbud och nunnornas grymhet i skolan. En dag förstår hon att hon inte kommer att förvandlas till pojke och bli riddare i kung Arthurs hov. I stället hittar hon Shakespeare.
Det är 1950- och 60-tal men texten saknar tidsmarkörer, djupare beskrivningar eller förklaringar. Mamman bara anas i den avgörande skandal som förändrar Mantels liv. Modern inleder ett förhållande med deras inneboende Jack men pappan lämnar inte hemmet utan byter bara rum. Till slut flyttar den nya familjen för att komma ifrån skvallret och ge Hilary en bättre skola. Hon får ett nytt efternamn och träffar aldrig mer sin pappa.
Mantel anpassar sig till mönsterelev men rädsla och otrygghet försvinner inte och hemma tyranniseras hon av Jacks småaktighet, fördomar och rigiditet. I hans ögon har hon fel kön och hon är alltid sjuk. Mantel önskar att Marx och Engels ska komma på middag och mot styvfaderns regler mosa potatisen på tallriken och förklara hur människors syn på sig själva och varandra beror på materiella omständigheter.
Men Mantel knådas inte bara till människa av en yttre värld. Hon terroriseras inifrån av en ständigt värkande kropp som kommer att ta över hennes liv, men som säkert gjorde henne till en lysande författare. Är hennes utomverkliga varseblivning en effekt av massiva migränattacker eller en gåva att se det fördolda?
Efter åratal i psykiatrins grepp, hon bokstavligt talat drogas till galenskap, med dess fördomar om 60-talets kvinnliga studenter som sjukligt ambitiösa, upptäcker Mantel att hon sedan ungdomen lidit av den ytterst plågsamma sjukdomen endometrios. Vid tjugosju års ålder skärs hennes kropp upp och de inre könsorganen opereras bort. Sylfiden Mantel sväller sedan på steroider och blir abnormt fet. Den dotter som hon och hennes make i tankarna redan döpt blir aldrig född.
Bokens originaltitel Giving up the ghost är belysande då Mantel beskriver sitt liv som omgiven av vålnader. Inte bara från det förflutna utan från den förlorade framtiden. Den pojke hon aldrig blev, den kvinna hon kunde ha blivit men framför allt den mamma hon aldrig fick bli. Hon kan inte frigöra sig från sin ofödda dotter, flickans alla bröder och deras barn. Hon köper ett för stort hus, handlar och lagar för mycket mat och linneskåpen fylls för den stora familj hon inte fick.
Hennes klassresa, litterära arbete och framgångar, hennes äktenskap och relationer får ingen plats då Skuggan av ett liv handlar om att frigöra sig genom att undersöka det som gör mest ont – allt det som togs ifrån henne och gjorde henne till Hilary Mantel. På slutet säljer hon husen för att äntligen kunna lämna de ofödda kvar bakom sig. Hon bjuder i stället in de döda släktingarna till sitt nya hem. Nu ska de tillsammans ta hand om varandra.