Ulf Kristersson bryr sig plötsligt om arga ultras
Ovanligt att statsministern tar fotbollssupportrar i försvar
Tidigare i höstas stoppades ett derby mellan Djurgården och Hammarby. Supportrar brände av knallskott och skickade in fyrverkerier på planen. Fördömandet var enhälligt. Alla, från journalister till politiker till folk på gatan var överens: våldsverkare har inget på en arena att göra, fotbollen har problem som klubbarna inte löser. Ingen vågar gå på fotboll, barn blir rädda och så vidare in i evigheten.
Man kunde inte tro att vår statsminister Ulf Kristersson (M) skulle ta fotbollssupportrar i försvar, men det kan han. När de inte är aktiva just här i landet.
Det israeliska laget Maccabi Tel Avivs extremnationalistiska supportrar attackerades av en mobb efter förlustmatchen mot Ajax i Amsterdam i torsdags. Det har ropats om pogrom, i hjärtat av Europa, och Kristersson gick snabbt ut till supportrarnas försvar. Märkligt, som sagt, att dessa för en gångs skull betraktades som människor. Att attackerna också var antisemitiska är inget som ska uteslutas. Men det finns fler kontexter och fotboll är en av dem.
När konflikter är polariserade så extremt som Israel-Palestina, svämmar webben över av information och desinformation. Det har varit väldigt svårt att få reda i vad som egentligen hände i Amsterdam. Var det horder av våldsamma palestinademonstranter som var ute efter att misshandla judar? Vad skanderades egentligen? Härjade Maccabi Tel Avivs supportrar runt och rev ner palestinska flaggor, hånade offren i Gaza och förstörde de till sist en tyst minut för offren för översvämningarna i Spanien? Eller var det bara en liten minoritet som betedde sig illa? Just den tysta minuten som inte blev tyst är ju väl dokumenterad. Tysta minuter är känsliga saker – det märkte väl Bajensupportrar förra sommaren mot nederländska Twente om inte annat.
Extremistiska supportrar som får stryk – eller en antisemitisk mobb som attackerar judar. Videoklippen påstås visa än det ena, än det andra. I våra bubblor tar vi tyvärr till oss det som stödjer det vi redan tycker. Den korrekta bilden är svårfångad – utom för Ulf Kristersson (och andra världsledare) som är helt bombsäkra.
Men bortasupportrars gatlopp på olika platser är inget nytt även om det var extremt våldsamt denna gång. Det är som om kommentarerna har bortsett från kontexten fotbollsvärlden, med sin egen lätt skruvade kultur, och det är den troliga förklaringen till Kristerssons plötsliga solidaritet med ultras.
Jag förstår ju att det inte kommer hända, men ser ändå försiktigt fram emot statsministerns välformulerade och skarpa huliganstöd nästa gång fotbollsvåldet är på tapeten.
Från underjord till undermedvetet