Snart är det människor som SVT tar till tippen
Inte bara vegomaten som är en ”signalpolitisk kulturkamp”
En knasig debatt har pågått ända sedan SVT för några veckor sedan meddelade att de ska börja käka vegetariskt om de håller lunchmöten för fler än tio personer samtidigt.
Man kan tycka att det, som allra mest, borde generera ett sorgset ”men kalops då, som är så gott?” på public service-organisationens intranät.
Icke.
Folk (inte att förväxla med folket) har rasat i offentligheten.
Erfarna journalisten Jonas Gummesson släppte Natofrågan och USA-valet för ett ögonblick och ropade i högljudd affekt på X, att det ”snurrat till fullständigt i SVT:s ledning”.
Fler skyndade till.
En av dem är Edward Blom, köttkonnässören som ibland förväxlas med public service-mannen Germund Stenhag.
I Expressen förklarade Blom att det som hänt är ”sjukt”, och slog fast att SVT inte längre kan ses som opartiska efter det skakande kostbeskedet.
Ann Heberlein svarade i sin tur med en undran om vad gubbarnas jävla problem är.
Därför skriver Edward Blom nu ett nytt inlägg i frågan i Svenska Dagbladet. Han slår fast att SVT inte ska ”använda våra skattepengar till att driva signalpolitisk kulturkamp”.
Därmed har debatten om innehållet i Anne Lundbergs och Knut Knutsons framtida konferenswraps redan ägnats fler tidningstecken än de senaste inskränkningarna av svensk yttrande- och tryckfrihet.
Då är väl saken biff? Nej.
Eftersom jag är folkets röst vore det närmast högfärdigt av mig att inte delta i samtalet. Potentiellt odemokratiskt.
Så här kommer vän av ordning – det vill säga jag, jag älskar ordning, vi är verkligen kompisar – med invändningar: Om det som Blom säger är ”signalpolitisk kulturkamp” när SVT anpassar sina arbetsluncher finns samma problem på en rad områden.
SVT måste genast sluta källsortera mat, till att börja med. Det är ju en gest som signalerar absolut lydnad till staten, varje placering av morot i ”matavfall” och plast i ”plast” är ett trohetslöfte till deep state Ulf Kristersson och Magdalena Andersson.
Samåkning är oacceptabelt, det är närmast propaganda från Extinction rebellion (som väl också är deep state?). Ser vi Kristian Luuk stänga av tjänstebilen i stället för att låta den gå på tomgång en gång till åker han ut, vad är det för jävla myndighetskuvat betabeteende? Usch!
Och när John Taylor och Pernilla Månsson Colt tar spilloljan och målarfärgen från ”Trädgårdstider” till tippen i stället för att hälla ut smörjan i ett närliggande vattenbryn är det naturligtvis ett sluttande plan. Snart är det människor, oliktänkare, de tar till tippen.
Mot kalvfärslimpan.
Café Bambino: Amer Sarsour om prosans magi, flyktens odyssé och att bli någon att räkna med
Amer Sarsour om prosans magi, flyktens odyssé och att bli någon att räkna med