Isolerade i öknen
Pia Bergström ser dokumentärfilmen Hamada om flyktingskapets existentiella osäkerhet på Tempofestivalen
FILM Efter avkoloniseringen drev Marocko ut sahrawifolket ur deras hemland Västsahara. I 43 år har detta folk bott i ett flyktingläger ute i den steniga öknen, övergivna och isolerade från omvärlden.
I dokumentären Hamada, en både absurt humoristisk och visuellt mycket snygg film skildrar Eloy Domínguez Serén några ungdomars liv i lägret. De reparerar bilar, försöker ta körkort, spelar kort, söker jobb som inte finns, drömmer om att få visum och ett ”riktigt” liv i Spanien.
Sidamed, Zaara och Taher tillhör en generation som aldrig varit i hemlandet och kanske aldrig kommer dit. Men de har lärt sig att överleva och skämta, småljuga och umgås i en halvt lekfull fantasiverklighet, där den reella smärtan och hopplösheten hålls på avstånd i en sorts tyst överenskommelse och solidaritet.
En nyskapande film om flyktingskapets existentiella osäkerhet och status quo som kan påminna om både 60-talets nya vågenfilmer och Becketts I väntan på Godot.
Visas söndag 10 mars.