Äta sova – vinna pris
Storslam för det hyperrealistiska dramat
Visst var den verklighetsnära filmen förra årets tema på bioduken: Geijeraffärens Call girl, dokumentära Searching for Sugar Man, det hyperrealistiska dramat Äta sova dö, det historiska porträttet Dom över död man och dokumentären om Olof Palme.
Det märktes i listan över nominerade till Guldbaggen, och det märktes i går när priserna delades ut. Att Äta sova dö gjorde storslam är en underdrift: bästa film, bästa regi, bästa manus (båda Gabriela Pichler) samt bästa kvinnliga huvudroll (Nermina Lukač som Raša).
Äta sova dö är en fantastisk film. Den vågar vila i en angelägen berättelse om klass, kön och etnicitet utan att falla i en enda klichégrop. Det är måhända för tidigt att hoppas på en framtid för svensk medveten realism, men filmen lyste onekligen upp ett ganska bistert filmår. Tillsammans med Call girl och Searching for Sugar Man förstås.
Juryn tycks ha haft problem med just Call girl. Filmen förärades de mindre, men alls inte betydelselösa, baggarna för rent estetiska kvaliteter: ljud, kostym, scenografi, foto. Fiktionaliserad samtidshistoria är en riskabel bransch, det har vi lärt oss av alla debattörer som inte förmår se filmberättelser på flera nivåer.
En Guldbaggegala är ansträngda skämt, långa mellanspel och skämskuddar. Men Hans Alfredson tackade för sin Hedersguldbagge med ett tal som svämmade över alla bräddar och antydde en värld bortom mallade format. Och publikpriset gick till Sune i Grekland – all inclusive, vilket bara bevisar vilken målgrupp som är starkast framför teven: barnen.