Magplasket som saboterar för alla
Dagens Nyheter sprider lögner och propaganda
En, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio, tio, elva, tolv, tretton, fjorton, femton – femton – reportrar var inblandade i Dagens Nyheters senaste ubåtsknäck (25 okt). Och ändå sket det sig.
Det var ingen ubåt, ingen främmande farkost, som de tre tonåringarna såg den 28 juni på ett seglarläger på Bosön utanför Lidingö.
Exakt vad det var för bubblor i vattnet de hade observerat vill Försvarsmakten inte kommentera, men pressekreteraren Jesper Tengroth dementerade närmast muntert DN:s uppgifter: ”Försvarsmakten delar inte den slutsats som presenteras i DN om att det skulle vara en främmande ubåt.”
Innan denna förnedringsakt hade det hunnit hända grejer. Eftersom DN översatt artikeln till engelska blev nyheten snabbt internationell. I Studio ett fick Mikael Holmström, huvudarkitekten bakom det journalistiska magplasket, bre ut sig.
I riksdagen stampade Beatrice Ask (M) upprört med båda fötterna. Allan Widman (L) slog som vanligt på stora trumman: En främmande ubåt i Stockholms skärgård är en djupt allvarlig sak! Varför använde inte Försvarsmakten vapenmakt för att tvinga upp den?
När Försvaret sa att sekretess förhindrade dem att berätta vad ungdomarna faktiskt hade sett – sekretess för att de inte vill avslöja hur de arbetar – fortsatte Widman vädra sitt misstroende: ”Att fortsätta tiga i en fråga som väckt så stor uppmärksamhet kan rubba förtroendet hos svenska folket för Försvarsmakten”.
En mer akut fråga torde vara allmänhetens förtroende för DN.
Det är ju inte första gången som Mikael Holmström får fantisera om vad som händer i Stockholms skärgård. Som vanligt fick han med sig både foliehattar och slipade Nato-lobbyister. Mattias Göransson har tagit ett samlat grepp på gruppgalenskapen i Björnen kommer (Filter 2017).
Det senaste fiaskot motiverar mig att göra en liten utvikning för att illustrera DN:s självtillräcklighet:
Den 29 augusti i år kontaktades jag av Anders Forsström, fackordförande på DN. Han mejlade – från sin jobbadress – och bad om ett möte med mig angående Aftonbladet Kulturs ständiga kritik av Mikael Holmström: ”Torsten Kälvemark attackerar i dagens Aftonbladet en av våra nyhetsrjournalister (sic), Mikael Holmström, hårt. Som vi i facket på DN finner det är attacken grundlös och illavarslande.”
Brevet var så häpnadsväckande att jag dröjde över natten med att svara, varpå Forsström hann höra av sig igen med ”ett förtydligande”. Det är okej med rallarsvingar, skriver han, men inte att åsiktsjournalister ”hänger ut” nyhetsjournalister.
Mitt svar (30 aug) innehöll den enda möjliga frågan: ”Skriver du i egenskap av ordförande för fackklubben eller som en jobbarkompis till Mikael Holmström? Det vill säga, representerar du hela DN:s fackklubb med dina försök att tysta en kollega på en annan tidning?”
Forsström svarade med vändande post: ”Självklart skrev jag i egenskap av ordförande.”
Antingen stämmer det, att DN:s journalistklubb tappat huvudet av högmod och satt upp punkten ”Aftonbladet” på sin dagordning över saker som måste åtgärdas. Eller också agerade Forsström lite på egen hand, vilket vore lika förbluffande. Särskilt som han sitter i Svenska journalistförbundets styrelse.
Jag bestämde mig för att aldrig yppa ett ord om detta famösa övertramp, jag tyckte på något bisarrt sätt synd om karln, men har ändrat mig efter DN:s senaste dikeskörning. Dimridåerna ligger tungt över Marieberg.
Man kan fundera över varför tidningens chefredaktör, Peter Wolodarski, biter sig fast och trycker den ena artikeln pajigare än den andra. Varför vill han suggerera fram en Kalla kriget-dramaturgi på ett sätt som till och med Försvarsmakten börja finna löjlig?
Visst finns det skäl att bevaka Putin. För en tid sedan avslöjade finsk polis och militär att en fastighetsägare med ryska kopplingar hade skapligt skumma intressen i Åbos skärgård.
Men även bevakningen av Ryssland måste vara otadlig för att allmänheten inte ska betrakta den som otillförlitlig beredskapsjournalistik. Den som vill vinna trovärdighet för scenariot att Putin är på väg att glufsa i sig Sverige, och att vi därför måste springa in i Donald Trumps och Erdogans trygga Nato-famn, måste ha torrt på fötterna.
Renons på belägg var DN även häromveckan, när tidningen ”avslöjade” att fastighetsägaren Johan Lundberg springer Kremls och SD:s ärenden (7 okt).
Det finns ingenting i det redovisade källmaterialet som motiverar DN att utmåla Lundberg som en protofascistisk säkerhetsrisk, varför Lundberg nu har stämt Wolodarski för grovt förtal.
Den sextioåtta sidor långa stämningsansökan till Stockholms tingsrätt är skriven av advokat Percy Bratt, specialist på yttrandefrihetsfrågor. För Wolodarski torde det var svidande läsning.
Kanske struntar Wolodarski i vad tidningen anklagas för. Förmodligen intalar han sig att DN tjänar ett högre syfte: kampen mot mörkrets makter. Det spelar ingen roll vilka journalistiska metoder man använder om man strävar mot något som man låtsas är större än en själv.
Det är det här som liberalerna alltid tänker är förbehållet vänstern, men det är de själva som håller på.
För att understryka att DN är en otadlig tidning avslutas artiklarna med en kvalitetsförsäkring: ”uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte.”
Vi känner på oss att det ligger till så här, är med andra ord inte tillräckligt för publicering. Den regeln, som naturligtvis gäller alla seriösa medieföretag utan att vi gör väsen av det, är tydligen underordnad om man som DN har en ädel agenda.
Alltihop blir särskilt skrattretande om man betänker att DN erhållit statliga pengar för att via Faktiskt.se motverka fake news. (Det var Faktiskt.se som i somras konstaterade att förintelsen faktiskt har ägt rum.) Finns det, ärligt talat, något annat svenskt mediehus som med sådan hög svansföring har ondgjort sig över falsk nyhetsspridning som DN?
I mediekrisens tidevarv har Donald Trump spelat dem i händerna. Inget som den "oberoende liberala" pressen publicerar får ifrågasättas, för då anklagas man springa altright-rörelsens ärenden. Det är då det blir fritt fram för fina morgontidningen att snickra ihop vilka falsarier som helst.
Kampanjjournalistiken försöker man dölja genom att monopolisera det sunda förnuftet.
När DN ikläder sig clownkostym undergräver de trovärdigheten för samtliga sina medarbetare. God gosh, där finns verkligen några av Sveriges absolut bästa journalister! Jag är övertygad om att många av dem är bedrövade över Holmströms framfart i spalterna.
Men DN saboterar även för alla andra i mediebranschen. Varför ska man lita på någon av oss om man inte kan lita på något så allvarligt som uppgifter om hot mot landets säkerhet?
Det räcker nu.