Enastående explosion
Claes Wahlin knockas av Batsheva dance company på Dansens hus
Två gånger i rad, utan paus, genomför Batsheva dance company i princip samma koreografiska sekvenser i verket Venezuela på Dansens hus. På scenen finns mellan åtta och sexton dansare och det hela inleds stillsamt.
En grupp rör sig långsamt mot fonden till den andäktigt gregorianska sången. Sedan exploderar det i pardans, kamelridning, ett slags galopperande runt scenen och en rad uttryck från spastiska, lätt desperata rörelser till stillsamma, i ultrarapid utförda nummer.
Ohad Naharins koreografi är synkron, men sällan symmetrisk. Ensemblen är inget mindre än enastående – kraftfull, disciplinerad som få och med ett koncentrerat uttryck som håller uppmärksamheten varje sekund.
Andra halvan av verket justerar den första, ljuset lite dovare, musiken en annan, och de krämfärgade tygstyckena från första halvan består denna gång av olika nationsflaggor.
Om den döde som sveps in i tygstyckena och sörjs första gången dog under fredliga omständigheter, så blir svepningen med flaggorna till Rage against the machines suggestiva riff från Bullet in the head en betydligt bistrare bild andra gången.
Venezuela, en något kryptisk titel, låter oss lika mycket fundera som fångas av de mikrojusteringar som sker i omtagningen. Alla konflikter, allt samarbete, är inte de första nu lite värre, det senare lite sämre? Eller helt -enkelt en åttio minuter virtuos dansmässa, de första fyrtio -minuterna som bön, de andra fyrtio i vrede.