Musikaliska rymdäventyr
Musik och matt i Berwaldhallen med Brian Cox
MUSIK Sfärernas harmoni talade redan Pythagoras om och fastställde sambandet mellan matematik och musik. Fysik kräver matematik så det är logiskt att gårdagens konsert i Berwaldhallen inleddes med ett samtal mellan dirigent Daniel Harding och partikelfysikern, före detta popmusikern och (i England) tv-kändisen Brian Cox. Om universums obegripliga utsträckning, entropi och musik kretsade det något interna samtalet kring.
Cox kom mer till sin rätt som rutinerad föredragshållare när han presenterade Dario Marianellis violinkonsert Voyager. Musikstycket vill gestalta människans vilja till kontakt, som de båda rymdsonderna Voyager I och II är exempel på. De sköts upp 1977 och är fortfarande på väg och sänder ännu data tillbaka till jorden. Marinelli skriver oftast filmmusik, vilket märks i violinstämman, ett slags illustration av viljan till kontakt. Musikaliskt är det tämligen lättviktigt, men väl framfört av radiosymfonikerna och solisten Jack Liebeck.
En helt annan tyngd har Mahlers sångcykel Das Lied von der Erde, med en utmärkt Andrew Staples och en strålande Wibeke Lehmkuhl som solister. Det är ett kammarstycke på gränsen till symfoni och som gräver djupt i existensens grundvillkor kring ensamhet, evighet och dödslängtan. Däri närmar det sig partikelfysikens mer svårbegripliga teorier om ett universum som bara blir alltmer svårfattligt.
Voyager I är i dag drygt 19 miljarder kilometer från jorden. Voyager II drygt 16 miljarder kilometer bort. Resan mäts i realtid på Nasas hemsida.