Internetmännen har hatat sönder sin tankeförmåga
Den reaktionära kulturkritiken formuleras på nätet
Den reaktionära kulturkritiken gillar begriplighet: måleri som hyllar verkligheten med fotografisk plikttrogenhet, marschfasta versmått, et cetera.
Men den mest ärkereaktionära kulturkritiken formuleras numera inte på kultursidorna utan av en ilsken hop högervridna internetmän. De hatar den etniskt och könsmässigt bredare rollbesättningen i de nya Star Wars-filmerna. De hatar det politiska engagemanget hos vissa svarta artister och filmare. Och de hatar verkligen, med sällan skådad frenetisk panik, HBO:s nya flaggskeppsserie Watchmen. Den bygger på en serietidningsroman från 1980-talet (som är med på Time Magazines lista över 1900-talets bästa romaner).
Klyftan mellan kritikerna och en hårdför falang av althögerns fotsoldater har aldrig öppnat sig så bred och avgrundsdjup. På recensionssajten Rotten tomatoes får Watchmen 96 i betyg av kritikerna; de så kallade vanliga tittarna snittar på … 53.
Vad är det då de arga internetmännen hatar så innerligt? Det är som vanligt det sorgliga faktum att de inte känner igen sig. Att Alan Moore är blodröd anarkist och att hans fiktiva universum är en satir över den amerikanska folksjälen, det har de aldrig begripit – delvis för att han är så bra på att gestalta paranoida, fascistoida ensamvargar.
I Damon Lindelofs tv-berättelse, som utspelar sig 30 år efter originalet, driver man i stället med en liberal (i amerikansk mening) utopi där poliserna inte ens får dra sina tjänstevapen utan att det ska genomföras en rättslig prövning.
Detta går givetvis internetkrigarna helt förbi. Allt de ser är att flera av huvudpersonerna har fel kön eller hudfärg och att ett bärande – eller ska man säga frätande – tema är frågan: ”Is anything real?”
Det blir på svenska antingen ”Är någonting verkligt?” eller ”Är någonting på riktigt?”. Och det är en jävligt bra fråga.
En annan är den här: hur vinner man tillbaka människor som har hatat sönder sin egen tankeförmåga?