SD-domen ett dråpslag mot fackens frihet
Transportarbetareförbundet fråntas rätten att tolka sina egna stadgar
Svea hovrätt har riktat ett dråpslag mot fackförbundens frihet.
Dessutom får Sverigedemokraterna svart på vitt att de inte per definition är en organisation som motverkar alla människors lika värde.
På annat sätt är det svårt att tolka dagens dom, där man underkänner Transportarbetareförbundets uteslutning av en aktiv SD-politiker.
Målet innehåller två grundläggande frågeställningar.
Har staten alls rätt att blanda sig i föreningars uteslutningsärenden?
Och har domstolen i så fall mer rätt än Transport att tolka förbundets stadgar?
Domstolen svarar ja på båda dessa frågor.
Eftersom medlemskap i facket, till skillnad kanske från i en handbollsklubb, är viktigt för medlemmen ur ekonomiskt hänseende, tycker domstolen att den har rätt att gripa in för att bevaka dennes intressen.
Det kan ifrågasättas. Värdet av ett fackligt medlemskap är i dag högst ekonomiskt begränsat, eftersom kollektivavtalen gäller även icke-medlemmar.
Men det riktigt allvarliga är att domstolen tar sig rätten att göra en egen bedömning av Transports stadgar.
Transportarbetareförbundets uppgift är enligt dessa att ”verka för en samhällsutveckling på grundval av alla människors lika värde samt politisk, social och ekonomisk demokrati”.
Det borde inte råda någon tvekan om att SD står mycket långt ifrån dessa ideal: ett näringslivslojalt, kulturrasistiskt och fackföreningsfientligt parti, vars själva affärsidé är att ställa invandrade arbetare mot infödda.
Snarare är väl frågan om man med dessa stadgar kan godta borgerliga politiker i allmänhet som medlemmar?
Transport har också ända sedan 1990-talet upprepade gånger på sina kongresser låtit förstå att man motsätter sig rasistiska organisationer och att lika-värde-skrivningen handlar om sådana. Sedan 2004 har man uteslutit medlemmar på löpande band, just på denna grund.
Detta borde inte ha kunnat vara helt okänt för den nu uteslutne SD-politikern. Hans parti har ju till och med, men utan framgång, försökt dra igång ett eget fackförbund, just för att man fick medlemmar utkastade ur de reguljära.
Men se, så tänker inte de höga domarna. De menar att man ska bokstavsläsa stadgarna. Och eftersom där inte explicit står att man inte kan vara SD-politiker, så kan man inte förvänta sig att medlemmarna fattar det.
Det är en bisarr krock mellan en juridisk petimeterläsning och en förståelse av texten i sitt organisatoriska och politiska sammanhang, där domstolen underkänner ett fackförbunds rätt att begripa vad de själva syftar på och pådyvlar dem sin egen tolkning. Det är som att domstolen betraktar ett fackförbund som vilket avtalsslutande företag som helst, och inte som en självständig kamporganisation där medlemskap inte detsamma som en affärstransaktion.
Jag hoppas verkligen att Transport nu tar fallet vidare till Högsta domstolen eller Europadomstolen. För fackförbund som inte kan bestämma över sina egna stadgar, inte bara hur de skrivs, utan också vad det skrivna betyder, är inte fria fack.