Resa till den hotade yttrandefriheten
Lena Sundström ser fanatiker komma till tals i "Håll käften eller dö"
Hellre det fria ordet för alla, också hatare, än att begränsa det för några. Det är Lena Sundströms kloka slutsats efter en välgjord reportageresa, där det fria ordet skildras genom väl valda människor och fall, i Thailand, Polen och Hong Kong.
För en gångs skull får Amerika vara föredömet i en SVT-dokumentär, en viktig påminnelse om att landet i många avseenden är ”the land of the free”. I USA får också en fanatiker ta plats på trottoaren för att skrika sina kristna obsceniteter till homosexuella, lättklädda kvinnor och tjockisar. Just genom att predikanten Dean Saxton öppet kan uppträda med sina budskap, kan det också skildras att bakom den uppskruvade retoriken döljer sig en rätt ömklig människa.
Det är också i den amerikanska kongressen som svenske medborgaren Gui Minhais dotter Angela får vittna om det som hänt fadern. Hösten 2015 kidnappades han i Thailand av kinesiska myndigheter, och riskerar att dömas för vad som med all sannolikhet är påhittade brott han tvingats bekänna. Den egentliga anledningen är att han skrivit och publicerat böcker om den kinesiska regimen och sålt dem från sin bokhandel i Hong Kong.
Bland flera påminnelser om den allt starkare repression som drabbar det fria ordet världen över, är det framför allt Gui Minhais öde som inbjuder till vidare funderingar. Sundström noterar betydelsen en landsgräns har, som mellan censurens Fastlands-Kina och den relativt vildvuxna yttrandefriheten i Hong Kong. Det svenska medborgarskapet, och att Gui Minhai kidnappades i Thailand, är också vad som gör fallet anmärkningsvärt när Kinas kommunistregim hanterar honom precis som de hanterar kritiker på hemmaplan. Nationalitet spelar roll och kan skydda friheter, som förvisso borde vara universella.
En relaterad fråga är hur tillåtande Sverige egentligen är. Gui Minhai arbetade på en bok om den regerande Xi Jinpings privatliv med älskarinnor och en kändisfru. Den som publicerade böcker med illasinnat skvaller om Stefan Löfvens eller Fredrik Reinfeldts älskarinnor skulle förmodligen hamna i en rättsprocess också här, även om diktaturens metoder förstås är betydligt mer långtgående.
Till och med den löjeväckande rättegången mot personer i Turkiet som jämfört president Erdogan med Gollum/Smeagol i Sagan om ringen har svenska förlagor. Aftonbladet stämdes av dåvarande statsminister Thorbjörn Fälldin för en fingerad intervju där han framställdes som intagen på mentalsjukhus, och på 90-talet dömdes Svenska Hustler för pornografiska fotomontage av svenska politiker.
Mest brännande aktuell är den regeringskommenderade rensning av journalister inom public service som pågår i Polen. Regeringsvänner tycker dock att pluralismen ökat och att ämnen som tidigare sorterades bort nu kan diskuteras. Här tassar tyvärr programmet oroligt kring het gröt. Hade det inte varit bättre att ställa följdfrågan om vilka ämnen det gäller, och få det förutsägbara svaret om identitetspolitik, invandring och islam?
Yttrandefriheten manar oss till att inte förtiga utan konfrontera åsikter man misstänker kommer att vara obekväma. Här förfuskas tyvärr en del av programmets sensmoral.