Stenhård bubbel-tv
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Publicerad 2016-08-10
Emanuel Sidea om hur Stenbecksfären stryper yttrandefriheten
En het julidag år 2008 befann jag mig i en förort till Accra. I skuggan av ett träd intervjuade jag en MTG-chef som bara några månader tidigare anlänt till Ghanas huvudstad. Med dator och mobil som enda verktyg hade han från huvudkontoret i Stockholm skickats med uppgiften att bygga upp en helt ny tv-kanal. Norrmannen med blonderat hår visste att det inte var lätt, särskilt som han bara fått tolv månader på sig.
MTG och Stenbecksfärens bolag är kända för sin hårda drillning av sina chefer – ett arv efter bolagsgruppens förgrundsgestalt Jan Stenbeck, som gick bort 2002.
Jan Stenbecks princip var att locka unga Handelsstudenter med övermäktiga uppgifter för låg lön. De skickligaste fick stort ansvar, de undermåliga sorterades bort; en utslagstävling före dokusåpornas tid.
Dessa ”lumor” – som syftar på att de är först med att tända och sist med att släcka på kontoret – fick en snabb karriärväg till att bli direktörer med hög lön och stor makt. Stenbecks lumor är fortfarande högvilt i rekryteringsbranschen. Jag såg häromåret att MTG-chefen jag intervjuat 2008 i Accra nu var chef för hela Afrika-verksamheten. Expansionen på den afrikanska kontinenten hade fortsatt.
MTG har liksom många andra mediebolag sökt en konkurrensfördel åt den generiska tv-underhållning som saluförs. Även riktningen som skulle gynna sfärens bolag Tele2, Millicom, MTG, drogs upp av Jan Stenbeck – att ge sig in på marknader som nyligen öppnats upp: Baltikum, Ryssland, Latinamerika, Asien och Afrika.
Men MTG:s rastlösa pionjäragerande har inte alltid varit smärtfritt. I fjol blev telekombolaget Millicom indraget i en muthärva och som en ren skyddsåtgärd avgick hela styrelsen, inklusive forne finansministern Anders Borg. Det har även funnits mutmisstankar på andra ställen.
I Tjeckien försökte MTG köpa en tv-kanal redan 1992, samma år som kanalen fick sin licens. MTG lyckades först 2005, det år kanalen började sända tjeckiska Big Brother. Prima tv, som ägs till hälften av MTG, blev i våras känd sedan journalisterna av redaktionsledningen tvingats till att framställa flyktingar och islam som hot. Påtryckningarna ska ha kommit från politiskt håll och MTG säger sig utreda frågan.
Ironiskt nog kallar MTG sina tv-kanaler för ”fri tv”, som för att urskilja sig från skattefinansierad public service och betal-tv med abonnenter. I Sverige har vi haft fri tv med MTG-ägda TV3. Men minns någon TV3:s nyhetssändningar? Fri innebär underhållning som är bubblig, glad och kul. Likt en påse tutti frutti – för alla smaklökar så länge man vill ha sött. Underhållning är ingen gedigen grund för att värna om yttrandefrihet.
Sedan Jan Stenbeck omdanade industrigruppen till en mediekoncern har världen förändrats radikalt. På 2010-talet är mediebolagen ansatta av ny teknik, smarta mobiler och nya konsumentbeteenden.
Alla medier slåss för sin överlevnad genom att locka annonsörer och tittare. Att hantera de kommersiella utmaningarna är det primära, allt annat är sekundärt.
Detta gäller i hög grad även utvecklingen i Tjeckien. Chefer som väpnats med Excel-hammaren ser där ingen skillnad mellan att för redaktionsledningen diktera vilka vinster man förväntar sig och hur journalister ska rapportera om flyktingar.
Mediebolag är alltid beroende av goda relationer till myndigheter som ska ge dem fortsatt sändningstillstånd. Att vara först på plan innebär att förhandla med ovana regeringar där mediebolaget tvingas hörsamma minsta vink. MTG-direktörer har knappast en vision som inbegriper yttrandefrihet. Rätt kvickt kan mörka krafter ta över.
Trots att huvudkontoret är i Stockholm har Stenbeckgruppen styrts från London där huvudägaren och familjens överhuvud Cristina Stenbeck befunnit sig sedan hon tog över efter sin far. Många trodde att hon lämnat Sverige för gott.
Cristina Stenbeck har lett familjebolaget, men den rastlöse entreprenören Jan Stenbecks ande svävar fortfarande över verksamheten. Och Stenbecksfären genomsyras fortfarande av synen på den fria marknaden. Men fri handel är besläktad med yttrandefrihet.
När Cristina Stenbeck nu återvänt till Stockholm har hon chansen att måla upp en publicistisk vision. Ett utspel som tar ställning för rättigheten att uttrycka sig fritt, utan politisk styrning, utan att stigmatisera grupper och ställa dem mot varandra, det skulle vara en långsiktig och hållbar strategi. Också i rent kommersiella termer.
Konsumenterna kommer att minnas entreprenören som värnade om deras rättigheter när få andra företagsledare tog ställning.
Emanuel Sidea