Reinfeldts rätta ansikte
I boken om statsministern finns inte ett spår av Nya Moderaterna
Boken Statsministern (Medströms bokförlag) har anklagats för att vara ren propaganda. Ironiskt nog mest på kultursidan i Expressen, den tidning som i höstas publicerade bilder på hur Fredrik Reinfeldt kramade blonda Täby-ungar under rubriken ”Barnens favorit”.
Få röster hördes då, när fotografen Henrik Montgomerys bilder för första gången ställdes ut på ett galleri i Stockholm, bara tre dagar innan riksdagsvalet. Fredrik Reinfeldt var själv med på vernissagefesten.
Sen dess har bilderna turnerat, visats på Arbetets museum i Norrköping och nu kompletterats med texter av professor Torbjörn Nilsson, känd som moderaternas historieskrivare.
Jag skulle dock inte kalla Statsministern för coffee table-bok. Det här är ett verk som jag kommer att placera bland serietidningarna på toaletten. Det är nämligen svårt att läsa den här boken som något annat än humor. Ta bilden från G8-mötet på Fredrik Reinfeldt och Barack Obama, där den amerikanska presidenten är lite suddig. Den är oslagbar i sin töntiga övertydlighet.
Att Filippa Reinfeldt envisas med att ta av sig skorna på alla bilder är också roligt. Precis som rubriken ”Härföraren” över fotot på en sammetsögd Reinfeldt i hjälm. Jag gillar även jämförelsen mellan Reinfeldt och Martin Luther, där gammelmoderaterna framställs som Vatikanen.
När allt kommer omkring är det förmodligen just de där åldrade M-särkarna som är den främsta målgruppen för denna bok. Här finns nämligen inte ett spår av Nya Moderaterna-symboler som platt-tv, fredagsmys och Da Buzz.
I stället män i kostymer sida upp och ner, fnösktorra resonemang om Försvarsmakten och små glädjeutbrott över euro-samarbetet. Kanske är det i själva verket just här som vi ser statsministerns rätta ansikte.