Ideologiska idiotier
Göran Therborn om en förljugen debatteknik
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Publicerad 2017-11-12
Östlingaffären har visat på tre ting, två vitt uppslagna, en tredje mera utanför strålkastarna. För det första arrogansen och hutlösheten hos borgarklassens främsta företrädare, som ordföranden för Sveriges Näringsliv måste anses tillhöra.
För det andra, rädslan hos borgarklassens politiska charmörer för att vanligt folk får en glimt av borgarklassens förakt för land och folk.
För det tredje har Dagens Industris ledarredaktion gett oss en inblick i den förljugna bedrägligheten hos borgerlighetens ideologer. I DI (7 nov) uttrycker ledarskribenten Lotta Engzell-Larsson inte bara den typiska rädslan för att folk ska få veta hur landets ledande kapitalister tänker, utan också för att ”vänsterdebattörer” kan använda Östling som argument för högre skatter.
”Detta trots att klyftorna här hemma beror på att de som har arbetat har haft goda inkomstökningar en längre tid, medan de som lever på bidrag stått stilla.”
I rikedamernas salonger är väl kunskapen om verkligheten begränsad, men att ekonomiska idiotier tillåts på DI:s ledarsida är ju inte självklart. Det andra alternativet är att Engzell-Larsson testar en fräck medveten lögn, för att se hur långt opinionen kan luras.
Sanningen finns lättillgänglig på Statistiska centralbyrån. Delar man in inkomsttagarna i lika stora tiondels- eller decilgrupper, där grupp 1 har de lägsta inkomsterna och grupp 10 de högsta, finner man att i grupperna 5 till 9 är arbetsinkomst den överlägset största inkomstkällan. I grupperna 1–4 är det pensioner, föräldra- och andra offentliga ersättningar som är viktigast. De rikaste, grupp 10, får lite över hälften av sina inkomster av arbete (2007 mindre än hälften), resten är bidrag från kapital och pensioner.
Så, hur har klyftorna ökat? Mellan 1991 och 2013 ökade gapet mellan å ena sidan det arbetande folket, grupp 5–9, och å andra sidan kapitalherrarna och – damerna i grupp 10 från 178 000 i disponibel inkomst till 360 000 kronor. Samma tid växte gapet mellan huvuddelen arbetande (grupp 5–9) och å andra sidan pensionärer, småbarnsföräldrar, arbetslösa och lågavlönade, grupperna 1–4, från 70 700 till 134 800.
DI har ju många duktiga och hederliga journalister, men på ledarsidan visas att borgerlig ideologi inte tål sanningar.
Göran Therborn
