Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Smaklöst, Alex och Sigge

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Publicerad 2015-11-11

Alen Musaefendic: Vad tycker poddens sponsor om skämten om döda barn?

Sigge Eklund och Alex Schulman driver med flyktingkatastrofens offer.

För två veckor sedan ­inledde podcastarna Alex Schulman och Sigge Eklund det 178:e avsnittet med att skämta om ett dött barn. ”Den där Aylan”, som Eklund säger. Temat var Halloween­dräkter, och de två fyrtioåringarna förenade sina intellekt för att identifiera den mest smaklösa utklädnaden.

Svaret blev: klä ut dig som Alan Kurdi. ”Om jag klär mig i pojkkläder, och ligger i en skottkärra livlös, och du kör runt mig på festen.”, föreslår Sigge. Kan det bli värre än så?, undrar en klart road Alex. Självklart, menar Sigge. ”Om du låter ­honom gå hand i hand med Michael Jackson genom festen … Michael­ och Aylan, hand i hand, och Michael bjuder honom på godis och klubbor sånt.”

Genom att inkludera Michael Jackson får de även med pedofilidimensionen. Hela övningen genomfördes i en fnissig och road ton. Sedan var det dags att tacka If skadeförsäkring, deras huvudsponsor. Alan Kurdi var tre år gammal när han dog.

I vilken ände ska man börja för att fånga smaklösheten i det som hände? Vi kan nämna att flyktingkrisen pågår och förvärras. Att barn fortfarande drunk­nar, IS härjar, taggtråd uppförs, flyktingförläggningar brinner, att alla som inte heter Alex och ­Sigge sliter sig i håret för att ­göra situationen hanterbar. Vi kan även nämna att utvecklingen pågått länge och att duon i sina 180 podcastavsnitt inte knystat ett ord om vår tids största utmaningar. När det väl hände var det i form av hån mot ett av dess ­allra yngsta offer.

I stället har de systematiskt rannsakat internet efter roliga trender, utbytt semesteranek­doter (Maldiverna är en favorit), pratat om sina pappor trots den uppenbara risken för upprepning, pratat om sina barn. Sina barn. Jag har lyssnat länge och regelbundet, utan att riktigt förstå varför. Nu har jag slutat och saknaden är liten.

Man skulle kunna uppmana dem att be om ursäkt, men frågan är till vem och till vilken nytta? I stället kan man rikta en fråga till If skade­försäkring: Hur måna är ni om ert varumärke egentligen?

Alen Musaefendic