Vem bryr sig om ännu en nazistskandal inom SD?
Petter Larsson om SD-toppen och nazigruppen: normalisering genom upprepning
”Vi förstår att Emerich Roths oro tar sin utgångspunkt i hans egna upplevelser, men trots det så skjuter han bredvid målet när han jämför Sverigedemokraterna som parti, dess medlemmar och sympatisörer med nationalsocialister.”
Så skrev den Sverigedemokratiske kommunpolitikern i Järfälla, Fredrik Franzén, i en debattext som partiet publicerade i våras.
Det är så det brukar låta. Nazister? Vi? Ta inte i så.
Problemet är bara att Franzén själv faktiskt varit nazist. 2013 blev han stödmedlem i Svenska (numera Nordiska) motståndsrörelsen – den organisation som bland annat låg bakom angreppet i Kärrtorp 2013 och vars aktivister nu nyligen dömdes för flera bombdåd i Göteborg. Franzén har också hasplat ur sig antisemitism på organisationens hemsida och så sent som i somras spridit texter från högerradikala och högerextrema sajter.
Det avslöjade tidningen ETC i går.
Järfällas stolthet är bara en av de 14 SD-politiker som på olika sätt har stöttat Nordiska motståndsrörelsen de senaste åren. Fem av dem har fortfarande politiska uppdrag, berättar ETC.
Hade detta handlat om något annat parti hade de fått löpa gatlopp i medierna.
Men med SD kan ingen bli förvånad. Så fort någon granskar vem som stöttar den ena eller andra extremhögerorganisationen, så ploppar det ju alltid upp ett antal sverigedemokrater.
På så vis nöts det demokratiska självförsvaret ner genom upprepning och utmattning. Jaha, ännu en SD-skandal. Vem bryr sig?
Det är också ett slags normalisering.