Nordisk alternativhöger är sen till Trump-festen
Martin Aagård om vreden efter dådet i Charlottesville
Den 19 maj i år bjöd två välkända figurer i den svenska extremhögern till presslunch – förläggaren och identitären Daniel Friberg och den före detta Sverigedemokraten Christoffer Dulny.
Det hela var en märklig tillställning.
Drickandes ett antal starköl i en anrikt källarvalv strax intill Norra bantorget förklarade de bägge att härmed hade ”Nordisk alternativhöger” lanserats.
Nordisk alternativhöger var inte ett parti och inte en organisation i egentlig mening. Än så länge var det faktiskt bara en flik på den amerikanska hemsidan Altright.org men de båda högermännen lovade att den snart skulle växa till en ”plattform” som samlar samtliga unga högerkrafter i Skandinavien. Nordisk alternativhöger skulle skapa gemenskap, bygga broar samt vinna kulturkriget mot kommunismen, homosexualiteten och invandrarna.
Och dessutom skulle alltihop ske på internet.
Med hjälp av memes.
Visionerna ökade i styrka i takt att med starkölen beställdes in.
När lunchen väl tog slut var det svårt att dra särskilt många slutsatser om den nordiska högerextremismens inre liv, förutom en sak – svenska nyfascister är fullkomligt förtrollade av Donald Trumps valseger och hans fotsoldater på internet.
De ligger vakna på nätterna och fantiserar om att själva bära fram en stor ledare till seger på en flodvåg av anonyma tweets.
Därför var det inte särskilt förvånande när det igår visade sig att just Daniel Friberg och Christoffer Dulny var närvande vid kravallerna i Charlottesville.
De är redan djupt insyltade i den framgångsberusade altright-rörelsen i USA.
Under presslunchen i den där källaren framförde de en hälsning från sin vapenbroder Richard Spencer som blev känd för en större allmänhet när han skrek ”Heil Trump” på en althögerkonferens i Washington efter presidentvalet. I november har de bjudit in samme man som talare på en konferens i Stockholm. Daniel Fribergs förlag Arktos är dessutom världens största producent av högerextrem litteratur. Vad nu det säger. Vi pratar trots allt om en rörelse som inte läser särskilt mycket som är tryckt på papper.
Frågan var bara om de svenska Trump-entusiasterna kom försent till festen.
Efterdyningarna av dådet i Charlottesville har nämligen fått demonstrationen att framstå som althögerns Altamont – rockfestivalen som brutalt satte punkt för hippierörelsen.
Den vrede som väckts liknar inget som tidigare skådats i USA. Trots att vit makt-rörelsens tidigare terrordåd varit nästan mer skoningslösa – minns morden i Charleston eller attacken mot det islamiska centret i Quebec.
Och vreden riktas inte minst mot alla som nu försöker slingra sig från ansvar för de aggressiva stämningar som ledde till att en person miste livet och 19 skadades.
Arrangören Jason Kessler från organisationen Unite the right fick bokstavligen springa gatlopp efter att ha försökt hålla en presskonferens efter mordet.
Han och andra medlemmar i gruppen ”Proud boys” har under det senaste året upprepade gånger provocerat fram kravaller på amerikanska universitet som Berkeley och NYU. Att de valt just universiteten som slagfält är ingen slump. En central del av althögerns strategi är att kopiera vänsterns och medborgarrättsrörelsens kampmetoder. Att slåss på platser som var symboliskt viktiga för rösträttsrörelsen är ytterligare ett hån mot den vänster de vill utrota.
Men ilskan riktas allra mest mot Donald Trump som hela tiden ansträngt sig för att inte alienera de högerextremister som älskar och beundrar honom.
Sitt grövsta uttryck fick vreden nog på MSNBC:s morgonprogram Morning Joe där talkshow-värden Donny Deutsch plötsligt utbrast: ”What a pathetic sniveling little man our president is!”. Han upprepade sedan ett flertal gånger att ”USA har en rasistisk president”.
Friberg och Dulny må älska Trump och hans anhängare bortom alla gränser, men själva är de en del av den amerikanska althögerns problem.
Trumps althöger-trupper har varit unga, sexiga, ironiska och framgångsrika på ett sätt som den europeiska fascismen inte varit sedan 30-talet. Den har provocerat och lockat till skratt och fått sin agenda långt upp på medias och till och med Vita husets dagordning.
Det var först nu, när det visade sig att de fortfarande står sida vid sida med samma gamla heilande skinnskallar, Ku klux klan-medlemmar och europeiska förintelseförnekare som bubblan sprack och vreden mot dem tog de proportioner den borde haft för länge sedan.