Kungliga ovationer för solister i världsklass
Early music festival är Sveriges främsta och mest internationella musikfestival
Men en munter frenesi inledde La Voce Strumentale årets upplaga av Stockholm early music festival, som ges både strömmad och för levande publik. Under ledning av den synnerligen skicklige violinisten Dmitry Sinkovsky framförde man, för första gången under festivalens tjugo år, Vivaldis De fyra årstiderna. Och detta med en sådan lust, attack och glimtar i ensemblens ögon att det närvarande kungaparet inledde en stående ovation. Minsann.
Inte nog med att Sinkovsky trakterade violinen som få, som extranummer lägger han ifrån sig violinen och använder sin väl utvecklade countertenorstämma i ett friskt, närmast lekfullt framförande av John Dowlands Come again.
Redan från festivalens start 2001 kunde jag konstatera att detta är den mest internationella festivalen i riket, alla kategorier. Begreppet tidig musik är också vittomfattande, i princip handlar det om all musik till och med barocken. Under invigningen, innan Vivaldi exploderade, bjöds smakprov på såväl svensk säckpipa, som fascinerande strupsång från Mongoliet av kvartetten Huun Huur Tu.
Den tidiga musikens renässans de sista decennierna märks även i hur den så att säga infiltrerar såväl den klassiska musiken, som andra genrer. Den mongoliska strupsångarkvartetten har till exempel samarbetat med såväl Kronoskvartetten som Frank Zappa.
Årets jubileumsfestival är lika internationell som alltid, musiker från Spanien, Italien, Chile, Nederländerna Lettland och Frankrike. En av höjdpunkterna var torsdagens framträdande i Tyska kyrkan med Anne Sofie von Otter som tillsammans med den fascinerande, franske lutenisten Thomas Dunford och cembalisten Jean Rondeau framförde ett program med engelsk och fransk musik. Sånger av kompositörer som Thomas Morley, John Dowland och Henry Purcell fick en efter paus en fransk pendang med musik av François Couperin, Marc-Antoine Charpentier, Monteverdi, med flera.
Den engelska senrenässansen och barocken har inte samma rika musikaliska historia som den franska. Man kan höra det i hur de engelska kompositörerna framhäver rytmen, där Purcell är så speciell att han svårligen kan blandas ihop med någon annan, medan de franska hellre utarbetar eleganta melodier. Anne Sofie von Otter behärskar båda traditionerna, här finns en lätthet som inte förtar innerligheten. von Otter i all ära, men lutenisten och teorbtraktören Thomas Dunford skulle förtjäna en egen konsert, sådana han ger i Europa, när han inte framträder med de främsta barockorkestrarna, som Les Arts Florissants.
När detta skriva är festivalen knappt halvvägs och som vanligt står det klart att under resten av årets 360 dagar behöver man korsa många gränser för att höra till artister som annars framträder i de europeiska kulturländerna. I tjugo år har Stockholm early music festival kämpat. Ska det dröja lika länge till innan detta land i norra utkanten av Europa får en scen för den tidiga musiken? Det kan ju aldrig vara för sent för den tidiga musiken.