Miljöhänsynen är helt åt skogen
Maskiner skövlar skogen i jakt på välstånd eller profit
DEBATT. Det är ett oerhört dystert besked som nu kommit från Ecuadors president Rafael Correa: Ja till exploatering av det exempellöst artrika regnskogsområdet Yasuni. Trots att det är en nationalpark, och trots att flera ursprungsbefolkningar lever sina liv där. 2007 gladde sig jordens alla vänner åt att Ecuador sa nej till oljeutvinning - om bara landet fick stöd från omvärlden motsvarande hälften av den vinst som oljan kan ge. Tyvärr flöt alldeles för litet pengar in på grund av den finanskris då kapitalismen fick ont om kontanter. Men Correa menar att landet behöver oljepengarna för att bekämpa fattigdomen.
Samtidigt anklagade han i sitt tv-tal världens rika länder för att vara hycklare: De talar om miljön men gör i praktiken intet för att rädda den. Den bistra, historiska sanningen är att Europas välstånd till stor del kom från de nerhuggna skogarna. Hela Centraleuropa täcktes en gång av en väldig urskog; det enda som är kvar av den är Bialowiezaskogen i Polen. Från den svenska timmerfronten forslades virke till den industriella revolutionen, i Sverige, i England. Nu sker något liknande i Sydamerika när regnskogen skövlas för att komma åt olja eller ersättas av monokulturella sojaodlingar.
Hyckleriet är gigantiskt och banalt på samma gång. I våras framkom det att jordbruksminister Eskil Erlandsson låtit avverka skyddsvärd skog på sin egen mark. En tid senare inkallades han till Konstitutionsutskottet för att svara på frågor om hur det gick till när Göran Enander fockades som generaldirektör för Skogsstyrelsen. Enander hade tagit miljömålen på allvar och blev avskydd av skogsbolag och markägare. Han fick samtal från ministern om att han inte borde bevista miljörörelsens seminarier. Men i KU förnekade markägare Erlandsson detta.
Faktum är att regnskog och taiga är lika utsatta. I Dalarna har den senaste veckan Stora Ensos och Bergviks maskiner brakat in i ett 100 kvadratkilometer stort område - ett levande skogslandskap som kallas Lungsjöån - beläget mitt i länet men i de öde utkanterna av tre kommuner. Det är nästan ingen som bor där. Inte ens en ursprungsbefolkning.
Rage, rage against the dying of the light, vill man ropa med skogens röst.
