Irriterande hjälpredor
Julkalender: Petter Lindgren om Rowlings odrägliga husalfer
Ett av de mest irriterande inslagen i JK Rowlings böcker om Harry Potter är de så kallade husalferna. Odrägligt servila lismar de in och ut ur handlingen och för en högläsare är de rena mardrömmen eftersom allt de säger efterföljs av ett ”pep han” eller ”tjöt hon”.
Några tomtar i egentlig mening är husalferna kanske inte, men nog tycks de dela gener med den nordiska gårdstomten som oavlönad tillsåg att haspen låg på och att hästen hade något att knapra på till natten.
Rowlings husalfer lever under närmast slavliknande förhållanden, vilket får Harrys klasskompis Hermione Granger att starta Föreningen för Ideellt Stöd åt Husalferna, eller FISA.
”Våra kortsiktiga mål är att se till att husalferna får rimliga löner och arbetsförhållanden”, skriver Granger i organisationens programförklaring.
JK Rowlings magiska värld visar sig dock lika konservativ som vår, och inte ens husalferna själva vill se en förändring. Enda undantaget är Dobby, husalf åt skithögsfamiljen Malfoy men sedermera anställd på Hogwarts för en sketen galleon i veckan. I den sista boken, Harry Potter och dödsrelikerna från 2007, blir han dock knivskuren och dör.
”Här vilar Dobby, en fri alf”, ristar Harry på hans gravsten.