Dumhet och kåthet råder på Twitter
Värdighet som byggts under decennier kan där raseras på en sekund
”Ge oss plastsugrören åter!!!” twittrade den tidigare vice talmannen Björn Söder, 8 år, under en av fjolårets sista dagar. Av allt att döma är medieplattformen en lekstuga för vuxna som gått i barndom.
När First Aid Kit på samma plats opponerade sig mot att Moderaterna använt deras inspelning av Willie Nelsons On the road again ifrågasatte statsvetaren Teodor Koistinen varför duon finns på privatägda Spotify ”om de inte delar liberala värderingar”. Teodor Koistinen är visst mycket intelligent.
Samtidigt gör twittervänstern vad twittervänstern gör bäst: speglar sig. När författaren Joan Didion dog, dagen före julafton, togs chansen att klaga på medier som bildsatt hennes frånfälle med ikoniska porträtt från mitten av förra seklet, plåtade av bland andra världsfotografen Ted Streshinsky; bilder som satte dåtidens sociala rörelser i belysning. Ajabaja! Självfallet ska tanten visas upp som en halvdöd nucka i särk. Allt annat är faktiskt antifeminism!
Glupande och storslagna tankar som synes, till råga på allt inbäddade i användarnas patenterade och uppenbarligen oförlösta kåthet.
Det går inte heller att ignorera dumheterna: Algoritmerna hittar ständigt nya skäl till att visa upp Margot Wallströms transpiratoriska teorier, trots att jag säger nej, det där tycker jag inte är intressant, sådant vill jag inte se. Landets samlade syokonsulenter fortsätter att dyka upp i mitt flöde: ”Vill du se färre tweets från Jonas Gardell?”
Alternativet ”inga” existerar inte.
Varje människa med självbevarelsedrift måste logga av. Att Donald Trump snart ånyo är världens mäktigaste man, denna gång gissningsvis för gott, hänger ihop med det faktum att han haft turen att bli avstängd av Twitter-grundaren Jack Dorsey. Det går faktiskt inte att sänka en 200-årig demokrati med ena handen och twittra med den andra. Konspirationsteoretiker misstänker även att rektor Hamid, som inte skrivit en tweet sedan 14 oktober 2020, numera kontrollerar detta lands medier i lönndom.
Sämst är funktionen ”gilla”, eftersom den avslöjar hur min generations skarpaste hjärnor lajkar inlägg efter inlägg från random liggsökande småbarnförälder med användarnamnet ”Vabbvulvan” och vars ”sexliv är lika tråkigt som julkalendern – bara 15 minuter i ettan”.
Det tar decennier att bygga upp värdighet i offentligheten, men sekunder att rasera den. Vad som skulle bli en samtalets demokratisering blev samtalets pervertering. Där intelligentia kunde finnas hittas istället en överjäst högstadieklass, som kommunicerar med ett språkbruk i brytpunkten mellan klass 8A:s förberedelser inför årets skolval och en par söker par-annons på Bodycontact.