Tack så mycket, SVT
Nu har vi Ingalill Mosander helt och hållet för oss själva
Nej, böcker är kanske inte helt sexigt längre.
Jag har själv träffat framgångsrika förläggare som oroar sig för att läsningen inte har någon större framtid. Alla vill ju lyssna istället. På ljudböcker och poddar – två genrer som allt mer börjar flyta ihop. Silicon valley har bestämt sig för att ljud är framtiden (text och bild är ute) och nervositeten i textbranschen är påtaglig.
Så när SVT nu bestämmer sig för att lägga ner sin mest populära litteraturbevakning, med 800 000 tittare i veckan kommer det knappast som en chock. Det är lätt att föreställa sig hur samtalet gått i redaktionsledningen: Jojo, visst är det stort och etablerat och älskat av publiken, men är det framtiden?
Ingalill Mosander är den absolut mest rutinerade litteraturkritiker vi har i Sverige. Och den absolut mest populära. Utan jämförelser, törs jag påstå. Hon räds inga genrer och tar sig an högt och lågt med samma förutsättningslösa entusiasm. Så egentligen borde vi på Aftonbladet tacka SVT. Vi har fått en rival mindre om hennes uppmärksamhet.
För här kommer den goda nyheten: Varannan vecka kan du fortsätta läsa Ingalill Mosanders litteraturtips och författarintervjuer i Aftonbladet kultur.
Bara i Aftonbladet.
Så det finns verkligen ingen anledning för oss att sörja.
Men det är svårt att samtidigt inte bekymra sig för SVT.
Jag har alltid gillat litteraturmyset i tv-rutan. Yukiko Duke och Magnus Utvik. Daniel Sjölin och Malou von Sivers. Gunilla Kindstrands Röda rummet och Jessica Gedins Babel.
Samtal om litteratur mellan två människor på tv behöver inte vara mer komplicerade än vad de ofta är i verkligheten. Men har du läst?? Jag kunde inte sluta! Hon är inte klok! Den här var mycket, mycket tråkigare än den förra.
Litteraturen har en stark social dimension, något man lätt fångar i det varma tv-formatet. De hundratusentals bokklubbar som träffas varje månad runt om i landet är det bästa beviset på det.
Om tv fortsättningsvis ska göras för sexiga mediechefer med siktet inställt på framtiden kommer den bara handla om cykling, kvarg och HBO.
Med det sagt så är skriven litteraturkritik något helt annat. Där är det en röst, kritikerns, vi lyssnar till. Det är där litteraturen fördjupas, förklaras och värderas på ett sätt som inte kan hända när vi pratar. Inte minst för att bra litteraturkritik är en ljuvlig läsupplevelse i sig.
Men om tv fortsättningsvis ska göras för sexiga mediechefer med siktet inställt på framtiden kommer den bara handla om cykling, kvarg och HBO.
Och den som tror att litteraturen i läst form kommer att upphöra bara för att folk numera står ut med att lyssna på när Stefan Sauk högläser Dag Öhrlunds deckare missar nog målet lite.
Böckerna kommer att överleva.
Om de förblir lönsamma är en helt annan fråga. Men det ska väl knappast styra SVT:s kulturutbud?